Annelie

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Hej och välkomna till ett avsnitt till av podden Min Resa som produceras av företaget Nysnö. Nysnö arrangerar psykologledda retreatprogram för svenskar i Holland med psilocybin. Du är väldigt välkommen att läsa mer om det på nysnö.se där vi har hela vintern och vårens program utlagda just nu. Den här podden syftar till att skapa ett samtalsklimat kring psykedeliska upplevelser i Sverige. Någonting som kanske har saknats och någonting som det känns som det lossnar lite grann de senaste åren.

Vi vill ha berättelser som utspelar sig lite varstans. Det kan vara våra egna retreatprogram eller att folk har haft en upplevelse i en skog, i någon slags underground terapisession. Alla historier är välkomna. Idag har vi med oss Anneli. Hallå hallå!

Hej! Vad roligt att vara här! Ja, jättefint att ha dig med. Vad vill man veta om dig för att förstå den här historien, om jag tänker lite bakgrund? Jag kommer från Piteå, sen har jag gjort en ganska

Kanske inte vanlig, men en entreprenöriell resa i Stockholm under många år, kanske upp mot femton år. Jag har byggt en byrå. Någonstans på vägen så hände det lite saker i mitt privatliv som jag säkert kommer dela med mig lite senare om i podden. Det satte mig på en ny resa. Idag har jag precis tagit över Bry om.

Som är en plattform där vi hjälper människor att navigera sitt eget läkande kan man säga. Beroende på vad man har för olika typer av mentala, fysiska eller kanske relationella utmaningar så finns det ju massor med olika vägar för att må lite bättre i framtiden. Och vi försöker hjälpa en att navigera i den djungeln. Så var börjar historien, tycker du, som vi ska prata om idag? Hur långt bak?

Jag skulle nog säga fyra, fem år sedan någonstans. Det var ett tillfälle jag stod, och det här är en av de kanske mer definierade tillfällena i mitt liv som jag har berättat om förut. Jag står i mitt vardagsrum. Vi är i Nacka eller på Kvarnholmen i Stockholm. Vi har en hundra kvadratmeter stor lägenhet med utsikt över vattnet.

Jag har min sambo, bolaget går jättebra. Och jag inser bara att jag är ju inte lycklig överhuvudtaget. Men jag har ju allting jag någonsin trodde att jag ville ha. Typ. Så där börjar det väl någonstans.

Sen blir det ändå inte det där startskottet. För att det är ganska svårt när man har det ganska bra. Att faktiskt skapa någon typ av förändring. Men jag väljer i alla fall att bryta relationen. Och det blir väl kanske någon typ av startskott.

Och sen blir min mamma sjuk. Från ingenstans. Och det är väl den riktiga liksom. När jag bara väntar nu. Om hon kan göra allt rätt som jag känner till när det kommer till hälsa.

Och hon helt plötsligt går från fullt frisk till att behöva göra, jag kommer inte ens ihåg, men åtta eller tio hjärnoperationer. Vad vet jag då egentligen om hälsa? Det är ändå ett ganska långt kliv att gå från den upplevelsen till varför vi är här idag. Vad var första steget på den resan? I början så gick jag nog in, alla hanterar ju någonting traumatiskt på olika sätt.

Jag var ju den typiska projektledaren så jag gick in i en fixarroll och försökte fixa allting. Försökte fixa så att mamma hade det bra, så det var bra för resten av familjen, så att bolaget fungerade. Men sen var det också som att det skedde något typ av uppvaknande för mig. Det var någonstans, fast det var så otroligt skört där så visste jag typ att hon skulle klara sig. Hon lever än idag och hon är fortfarande på bättringsvägen.

Och jag visste det redan där. Så jag hade väldigt svårt att behandla det här som en sorg. För att för mig betydde sorg att jag släppte taget och så. Så jag hittade en hypnosterapeut som var villig att jobba med mig och försöka navigera i den här högen av alla känslor utan att nödvändigtvis behandla det som att det var en sorg eller en förlust.

Och det kan man ju tycka vad man vill om, för det är ju oavsett en sorg att kanske förlora den versionen av mamma som jag hade. Men det är För mig var det det jag kände att jag behövde. För mig var det så självklart att hon skulle återhämta sig till någon nivå i alla fall. Så då började en lång resa i att läka mig själv och att förstå hur hälsa funkar.

I början, vid det här laget, för att komma in lite på det psykedeliska spåret, så hade jag testat en substans, kan jag kalla det, en gång i mitt liv här. Så jag började, jag hittade den här hypnosterapeuten och sen hittade jag en coach som var väldigt medveten och väldigt öppen för psykedelika och berättade om sina erfarenheter och så. Så någonstans, båda de här två hade väldigt mycket erfarenhet av det. Så det började väcka någon typ av nyfikenhet.

Och idag har jag ju Jag har bara jobbat med cytiska delikar på ett medicinskt sätt. Jag har också fram till ganska nyligen endast jobbat med väldigt erfarna guider i olika typer av settings. Men den här initiala resan ledde mig till att förstå världen på ett helt annat sätt än vad jag förstod den då. På den tiden så trodde jag

Jag hade en ganska begränsad förståelse av vad mental och emotionell hälsa var. Och hälsa för mig var väldigt mycket träna och äta bra. Vad hände då? Den här nyfikenheten växer, framförallt för psilosobin. Jag ställer frågan rakt ut till min coach som jag vet är erfaren inom det.

Inte utifrån att han själv jobbat med andra med medicinen utan mer utifrån sina egna upplevelser med den och att han har varit klient till andra. Men jag frågar honom rakt ut om vi skulle kunna jobba tillsammans med medicinen. Och jag tror då att han ska behöva tänka igenom det här men vi har jobbat ihop ganska länge vid det här laget. Så han säger ja, nej men vi kör. Så att jag får liksom introduktionen till medicinen

med honom, vilket då blir en väldigt trygg miljö för att jag är van den platsen där vi är. Jag är van hans guidning, han känner mig väldigt väl. Jag kan inte idag erinra mig jättemycket vad som kommer till mig den där första Jag vet inte vad jag ska kalla det. Jag använder ju ordet tripp, men det känns så nedvärderande till vad det är.

Har du ett bättre ord? Jag vet inte. Vi kallar det ju för resa här, men jag vet inte vad som är rätt eller fel. Tripp är väl resa på engelska, men det känns... Exakt.

Jag kommer inte ihåg så mycket från den första resan mer än att jag kanske förstår att det finns så mycket mer i världen och att vad vi kallar verklighet är så mycket mer komplicerad och så mycket mer nyanserad och har så många fler lager än vad vi förstår när vi är i vårt vanliga state. Jag tror för att förstå min relation till psykedelika idag så behöver man nog förstå lite vilket arbete jag gjort de här fyra åren, the highlight version. Jag började ju med lite psilocybin, guidat av min coach och sen har jag spenderat två, alltså jag har varit i djungeln i Peru i två omgångar, en gång förra året då var jag där i sex veckor och i år var jag där i två veckor.

Så jag har suttit i ayahuasca-ceremoni - tjugfyra gånger totalt. Och sen efter det har jag haft en del, och mellan har jag haft lite olika erfarenheter av psilocybin. Och sen nu i september så var jag nere i Sydafrika och lärde känna Iboga, eller Ibogain. Så för mig är det svårt att prata om en enskild resa eller en enskild upplevelse. Jag har nog mer en relation till medicinen idag och hur jag jobbar med den och ett annat förhållningssätt till min vardag och hur saker kommer upp.

Och det är så många saker, i bogainen framförallt, defragmenterar ju hjärnan på ett sätt så den tar gamla minnen och placerar in dem på ställen där de passar bättre. Så det är svårt idag att göra allting som en tidslinje för det är som att jag har en annan förståelse för både mig själv och världen. Det är till stor del, jag skulle säga kanske sjuttio procent att tacka för det jag har jobbat med den psykedeliska medicinen. Så det kanske är en bättre ingång än att försöka köra det här som någon typ av timeline.

Ja, just det. Jag förstår. Det låter ju mycket knepigare om det inte finns en tydlig timeline. Nej, exakt! Men det är väl inget problem.

Vi kan undersöka det utifrån andra parametrar än tid, tänker jag. Vi skulle kunna prata om hur du upplever de tre olika substanserna, kanske? Mm, det kan vi göra. Vad har du tagit med dig av respektive upplevelse? Går det att säga?

Absolut, jag skulle kunna prata om dem lite grann som vad de har hjälpt mig med och vad min relation till dem är. Jag får säga att jag känner ayahuascan bäst, jag har spenderat mest tid med henne. Jag vet inte hur vana folk är att prata om det som hon och han, men för mig känns det som en kvinnlig energi. Ayahuascan, det jag har jobbat med, jag har jobbat med Shipibo-triben. De använder ayahuascan i relation till andra typer av masterplants i djungeln.

Som inte är psykedelika, psykedeliska. Men som jobbar på ett liknande sätt som ayahuascan. Så tillsammans, man kan åka dit. Första gången jag jobbade med ayahuascan så jobbade jag med den utifrån att öka min självkärlek. Och då vart jag tilldelade två andra plantor också, förutom älgväskan, Rosacisa som är

Och jag säger vad den är på svenska. Nej, det är en orange blomma på svenska i alla fall. Och albacka, vilket är basilika. Och Rosa Sisa är känd för just att kunna jobba med ens självkärlek. Och albacka är faktiskt känd för att rensa ut död ur ens system.

Och det här med självkärleken då. När jag började lära känna Ayavaska så hon är väldigt överväldigande till att börja med. Jag skulle aldrig rekommendera någon som är sugen på att lära känna henne att bara prova två, tre ceremonier utan jag tror att det krävs mer än så för att man ens ska kunna förstå vad det är som händer i de ceremonierna och hur mycket som hon faktiskt går in och visar upp och att lära sig skapa en relation till hur man hanterar det och dra nytta av allting hon visar. Så för att dra några exempel på vad hon drog upp förrförra året när jag var där.

Ett av dem var att jag gjorde en abort när jag var väldigt ung, runt tjugo år. Eftersom att jag på den tiden inte var så mycket i kontakt med mina känslor så förstod jag aldrig hur mycket det där påverkade mig. Men det visade hon mig och jag fick känna de känslorna och på något sätt säga farväl till det barnet. Hon visade mig också alla mina ex och jag fick börja förstå hur jag hade fungerat i relation till andra människor. Men hon visade också saker som har mer om hur världen fungerar och vad min roll är i världen och vad jag har för purpose och så.

Man går in med någon typ av intention och så får man en massa budskap och så. Men det tar ett tag att börja förstå vad alla de där budskapen är och vad man ska ta sig till. ta till sig från det. Och en sak som jag har lärt mig nu, men som har tagit väldigt lång tid för mig att lära mig, är att jag har väldigt mycket trott vad jag har sett. Och det gäller både i den vanliga världen och i ayahuasca-världen.

I en ceremoni. Och där har jag lärt mig att det som är det visuella är väldigt sällan sanningen. Det är inte det hon försöker visa. Utan hon använder exempel. Saker som jag kan relatera till för att visa upp mönster.

Och det är oftast det man känner eller andra typer av förminnelser som egentligen är viktigare. Och det kanske är naturligt för någon annan. Men för mig var det väldigt onaturligt. Men det som är också när man jobbar med ayahuascan och framförallt shibibotraditionen där man också, det kallas att man är på plant diets då, de här medicinerna som inte är psykedeliska. Det handlar ju väldigt mycket också om att man behöver förstå hur man ska leva på ett sätt som är

mer sunt för att man ska må bättre. Och det här kan då vara till exempel att avstå från alkohol. Mycket inom ayahuascan är också att avstå från vissa typer av kött och den typen av kostrestriktioner. Man ska tänka lite grann på vilka miljöer man är i i form av mänskliga energier och så. Det finns väldigt mycket runt den typen av traditioner som är väldigt restriktivt i livet.

Vad som har visat sig när jag har pratat med människor som lyssnar på den här podden är att det är ganska svårt ifall man inte har någon psykedelisk upplevelse i bagaget att förstå vad det betyder. Det här med att man får budskap eller insikter. Jag själv brukar inte ha en bra förklaring på det. Har du något bra sätt att förklara vad det är eller hur det upplevs? Jag tänker att allting omkring oss är ju egentligen budskap.

Men när du väljer att gå inåt under någon typ av psykedelisk upplevelse så är det som att du får tiden och verktygen att Börja förstå saker som inte varit så tydliga innan. Det kanske är enklast att förklara genom att ge några exempel. Absolut. Okej, så jag kan faktiskt gå in på det här med aborten.

För det finns så mycket runt det som är stigmatiserat. Så för att sätta det här i en framing från verkliga livet. Jag delade inte med så många att jag gjorde en abort. Det fanns ganska mycket skam runt det. Jag förstod nog inte riktigt på den tiden vad en abort innebar, varken fysiskt, psykiskt eller emotionellt.

Men det jag fick lära mig och det budskapet som jag fick till mig av ayahuasca var att Dels att det var ju faktiskt en själ i min kropp. Det var så jag fick det beskrivet för mig. Vissa säger ju att själen kommer när barnet föds. Men jag fick upplevelsen som att det var att själen kom när barnet var till.

Men jag fick också till mig att den själen valde den upplevelsen. Så jag behövde inte känna någon skam eller någon skuld i det. Att jag valde att göra det. Fast det var så tydligt för mig att jag faktiskt hade inte tagit bort ett foster utan en själ. Och sen fick jag också till mig att, eller jag fick också möjligheten att på något sätt känna den själen och faktiskt säga farväl och typ be om förlåtelse även fast det inte riktigt fanns någonting att be om förlåtelse för.

Så för mig, för att ge det här som ett exempel, så det här gav ju mig väldigt många budskap. Det gav mig budskapet om att det fanns saker jag inte förstod i kopplingen mellan världar. Mentalt, emotionellt, fysiskt. Jag förstod mycket mer runt den skammen jag hade känt.

För det fanns säkert någonting i mig som förstod att det här var min tolkning av det. Den här tolkningen som jag berättar behöver inte vara rätt. Men det är hur jag ser på världen nu. Jag har kommit till insikt runt de här sakerna tack vare de bilderna och budskapen jag fick. Och bilderna kan man väl säga är ju...

Just den här upplevelsen var väldigt rymdlik. Men det är också hur jag processar information baserat på vad jag har upplevt. Och vad jag har sett. Och sådär. Och sen liksom...

budskapen kom, det är inte så att någon står och säger till dig hur saker är, utan det är som att man öppnar en liten box i sig själv med någon typ av kunskap som man inte riktigt visste att den fanns. Och det var så jag fick till mig då, för mig, att det var en själ och att den hade valt den här upplevelsen. Jag vet inte, blir det konkret eller inte? Ska jag ge något annat exempel?

Jag tycker det är jättefint, man öppnar en liten box i sig själv. Med saker som man inte visste om och att man visste om. Det är fint. Ja, var var vi? Ska vi flytta oss vidare?

För mig, utan att det ska vara nedvärderande på något sätt, för det är verkligen inte det jag menar, så är psilocybin ett ayahuascans lillasyskon. Jag har inte en tydlig ... För mig har jag inte en tydlig om det är en man eller kvinna där. Så det är bara ett lillasyskon. Och anledningen till att jag kallar det ett lillasyskon ...

Jag har faktiskt aldrig tagit en Hero's-dos. Så jag har aldrig tagit en jättestor dos. Men det är för att jag upplever att jag har mer kontakt med verkligheten när jag Har upplevt psilocybin jämfört med ayahuasca. Och jag har inte tagit några jättestora doser av ayahuasca heller.

Men jag upplever att ayahuascan tar mer över en. Och så är man i den upplevelsen. Medan min upplevelse med psilocybin är att man är närmare verkligheten. På ett väldigt fint sätt. Jag upplever också att det är enklare att ha en intention och att jobba med psilocybin.

Även om jag haft en intention med ayahuascan så kan jag inte ge den någon typ av riktning. önskan men sen kommer den ta mig alla möjliga vägar. Med psilocybin så upplever jag mer att jag kan sätta en intention och jag kan få ganska tydliga svar på den intentionen. Men det kan ju också vara en upplevelse som jag har eftersom jag nu har jobbat med ganska mycket medicin och känner mig väldigt mycket renare än vad jag var i början. Och som jag berättade lite tidigare så hade jag mycket svårare att nysta ut vad som var vad från de där två första

resorna, versus vad jag har idag. Det är en intressant aspekt när man har jobbat mycket med medicin, att ju renare man blir i sitt sinne, i sin fysiska kropp och i sitt emotionella, desto desto enklare blir allting att ta till sig. Desto tydligare blir varje budskap. Det är inte den här överväldigande känslan längre.

Oj, vad mycket det var som kom till mig, som fanns i mig. Det är nog det som jag hintade lite till dig innan. Min upplevelse med i Bogan var verkligen live changing för mig och det var inte bara för den psykedeliska upplevelsen utan det var också för att de kvinnorna som jag var och jobbade med den medicinen med nere i Sydafrika de har tagit fram ett protokoll för att rensa ur den fysiska kroppen innan man testar den här medicinen. Och det är dels för att till skillnad från ayahuasca eller psilocybin så är den här medicinen på riktigt dödlig om man tar den under fel förutsättningar.

Men den är också otroligt mycket mer bestämd. Både psilocybinet och ayahuascan upplever jag som väldigt mjuka i relation till bogen som är verkligen Så här är det. Det här är rätt, det här är fel. Inte absolutärt, eller inte absolut som i att det här är rätt eller fel för resten av världen.

Utan det här är rätt eller fel för dig, din upplevelse i vart du är just nu. Men i den här... I protokollet som man genomgår innan man får ta del av den här medicinen så jobbar man med att rensa ut den fysiska kroppen. Jag upplever att i Sverige och i vår värld så jobbar vi väldigt mycket med att rensa kroppen i form av att vi gör yoga, vi stretchar, vissa av oss har kommit till att vi jobbar med fascian. Vi tänker på vad vi äter, vad vi tar in i vår kropp, vi kanske fastar någon gång.

Men det de här kvinnorna satt ihop ett protokoll för att liksom rensa ut varenda organ successivt. Så de börjar med att rensa ut tarmarna och sen så rensar de ut gallblåsan och levern och sen så rensar de ut lymfsystemet och sen så rensar de ut hjärnan och tankarna. Så de har verkligen identifierat den här kopplingen mellan Den fysiska kroppen och den mentala och emotionella kroppen och det som många av oss som har jobbat med psykedelika vet om.

Alla saker vi är med om i livet sätter sig i kroppen om vi inte bearbetar dem. Och vi jobbar med dem från ett mentalt, emotionellt perspektiv och vi löser upp dem. Men frågan är om de verkligen lämnar kroppen. Och det är väl det som jag har upplevt med att jobba nu ännu mer med cleansing av olika typer i år. Man faktiskt måste hjälpa det att lämna kroppen.

Och då för att komma tillbaka till min poäng med att alla typer av resor jag gör nu är mycket mer linjerade. Upplever jag att det är så för att mitt system börjar vara så pass utrensat. Det finns plats nu för en sak att vara tydlig och liksom... lätt att se på och enkelspårig. Medan när det fanns så mycket saker i mig så var det ofta väldigt överväldigande och det var svårt att veta vad som var vad och man var tvungen att hitta de här processerna för hur man bearbetar det.

Så. Till monolog. Jätteintressant. Jag skulle gärna vilja veta allt om iboga-upplevelsen. Som du nämnde också var väldigt nyss

Absolut. Iboga då för att fortsätta lite introduktionen till den medicinen för att den är väl förhållandevis ny på den svenska marknaden. En resa med Ibogan håller ungefär mellan - tjugfyra och fyrtioåtta timmar. Vissa kan den vara klar på sexton timmar. Men det är en väldigt lång resa.

Generellt är den inte jättevisuell. Utan den är Det kan vara väldigt fysiskt beroende på hur utrensad man är innan. Men den är någon typ av resa in i, och jag vill kalla det knowing eller vetande. När den här iboga-ceremonin kom.

Så upplever jag att för att jag gjort så mycket annat arbete. Så var det som att jag fick bara ligga där och känna dels hur mitt hjärta öppnades upp. Jag känner, jag har så svårt nu att förstå hur... Jag vill inte kalla det egoistiskt, för det är inte rätt ord. När man har drivit den här marknadsföringsbyrån som jag har drivit.

Jag sålde den för ett antal månader sedan. Så har det varit så mycket om att... man ska typ lyckas, det är någon typ av karriär, det är någon typ av driv till att åstadkomma någonting. Och när ens hjärta öppnas på det sättet som det gjorde för mig i Sydafrika så är det som att alla sådana tankar bara försvinner. Det var min upplevelse i alla fall.

Och det enda jag vill göra nu är rädda världen på olika sätt. Så det är någon kombination mellan en... Man pratar ju mycket om att lösa upp egot och så. Men någon kombination av det, öppna hjärtat, att också se tydligare vad som är rätt... Jag ska inte säga rätt och fel, för saker är olika.

Rätt och fel för olika människor. Men vad som är rätt och fel för mig och vad jag tycker är rätt och fel val. På min resa och vad jag vill ta in i mitt liv. Jag känner mig lite omprogrammerad till någon typ av sundhet. Det låter så absurt, jag hörde det själv när jag säger det högt.

Ja, helt enkelt. Jag kan bara upprepa. Det är ett större hjärta och det är mycket tydligare vilken väg jag vill gå och vad jag vill ta in i mitt liv. Och vad jag vill lämna utanför. En helt annan trygghet kanske.

Ja, det är nog trygghet som är ordet som jag söker. Världen blir ju så otroligt häftig när man vågar släppa kontrollen. Jag tror det var det som var, jag brukar inte prata så mycket om jag vet inte, samhällskritik. Men samhället runt om oss bygger ju upp oss för att vara rädda för så otroligt många saker.

Alltså jag var så otroligt rädd för ayahuasca innan jag först provade den. Även fast jag liksom, jag ville ju göra det. Men jag trodde ju på riktigt att jag skulle dö, fysiskt dö liksom. Och en annan rädsla som jag också insåg nu efter jag hade varit i Sydafrika, nu säger jag vi som att det är alla, det behöver inte vara alla, men på någonstans känns det som att vårt samhälle har ju gett all kunskap om våra interna organ till läkarna och vi träffar dem kanske tio minuter vart fjärde år om vi har tur i Sverige och då är det oftast när det är något typ av problem vi har ju liksom ingen de flesta av oss i alla fall har ju ingen relation till liksom levern eller njurarna eller liksom livmodern eller ja men tarmarna och det känns så

Det känns så fel att vi nästan blir... Om någonting händer i magen och man har ont så blir man nästan rädd för man tänker automatiskt att det är någonting farligt. Och så går man till en läkare och säger vad det beror på men många gånger är det känslor som sitter i oss. Våra organ pratar ju med oss. Så det finns så mycket rädsla i vårt samhälle som... är så obefogad när man har kommit över den några steg.

Men som är så svår att förklara för den som är i det. Det har ju ändå funnits någon typ av nyfikenhet i mig. Som har gjort att jag kommit över de rädslorna. Men det är så påtagligt de rädslorna som vi faktiskt skapar i vår samhällsstruktur. Och där är bara några exempel, det finns ju hur många som helst.

Jag tänker också innan vi avrundar, en sak som jag tänkte när jag hörde folk prata om detta före jag hittade själv. Att du säger att du har varit i aska tjugofyra gånger och ändå väljer att åka till Sydafrika. Man kan fundera, blir man aldrig klar? Hur tänker du kring det? Jag har nog absolut tänkt den tanken också.

Jag trodde att jag var klar efter jag hade varit i Peru den andra gången. Jag tror allting handlar om vad man är här för att göra och vad man är för typ av personlighet. Jag är ju den personen som startar ett bolag istället för att ta en anställning så jag är nog här ganska mycket som en lite maxande personlighet. Men sen har jag också på min resa Jag har alltid varit intresserad av hälsa.

Under väldigt lång tid förstod jag inte riktigt vad vidden av hälsa var. Medan jag var i tjugo och trettio så kunde jag allt om mat, träning, muskler, dieter och sådär. Men det var bara en begränsad del och det jag har fått lägga på nu är att förstå det andra delen och jag ser inte min resa längre som att jag gör den för mig utan jag ser den som att jag nu är på en resa till att förstå mer vad hälsa är, hur kroppen fungerar hur jag kan hjälpa andra i framtiden och jag vet inte hur, jag har inga svar där på vad det kommer vara men jag upplever att jag inte längre är på den här resan för att läka eller fixa mig utan jag är på den här resan för att förstå Läkande, typ.

Ja, men jag tänker att vi ska tacka för oss och avrunda lite grann. Är det någonting du tycker att vi borde ha pratat om som vi inte har gjort? Helt ärligt, jag tror att världen skulle vara lite bättre om alla provade nån typ av psykedeliska. Det här låter helt absurt. Det är säkert många som säger det.

Det låter absurt för den som inte har provat. Men om det finns nån nyfikenhet i det som lyssnar av det här men att det finns väldigt mycket rädslor Berätta. Hör av dig till mig eller till er eller till någon och berätta om de rädslorna och gräv lite i de rädslorna. För on the other side of fear is growth.

Tack så mycket Annelie. Som sagt, om man vill komma i kontakt med dig så finns det en länk till dig i Spotify avsnittet. Härligt. Tack så jättemycket. Tack för allt.

Podden produceras av företaget Nysnö. Läs mer om oss och vår verksamhet på www.nysnö.se.