Felix

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Hej och välkomna till ytterligare ett avsnitt av vår podd Min Resa. Vi som producerar den här podden är företaget Nysnö. Vi arrangerar, förutom den här podden, en massa andra saker, till exempel psykologledda retreats med psilocybin. Och den här podden ämnar ju till att bjuda in människor som har varit med om sådana här upplevelser. Och idag har vi med oss Felix.

Hallå, hallå! Hallå, hallå! Välkommen! Tackar! Var befinner du dig i livet för tillfället?

Jag befinner mig mitt i livet, i den kära medelåldern med klassiskt två barn och fru i förorten och ja, egentligen ganska ordnad tillvaro på det sättet. Och driver egna företag i media och reklambranschen. Så ja, det är status. Man kan ju angripa en sån här historia på många olika sätt, men jag tänker att vi börjar med vad var ditt första, din första kontakt med Zigidelica?

Det var en god vän som är nykter alkoholist. En av alla mina vänner som är det. Det är väl tre år sedan, någonting sånt där, som han berättade om ayahuasca. Vilket han gjorde ganska mycket i sitt tillfrisknande. Jag blev lite nyfiken på det, så jag följde med honom på ett sånt retreat.

Det var min första kontakt med den typen, så jag har aldrig provat någonting annat innan dess. Varken Stamp eller de där delarna som ni är duktiga på. Vad hade du för bild när du bestämde dig för att följa med? Bilden var att det var någonting helt annorlunda och den här vännen han är inte sån som säljer in saker utan han förstod nog bara att Den här killen behöver nog en djupdykning i det själsliga.

Jag tror att han skulle ha nytta av och må bra av att göra det, helt enkelt. Så jag var skräckblandad förtjusning, som det ibland är med saker man inte har testat innan. Hade du någon aning vad du sökte efter eller vad du ville titta på i dig själv? Ja, jag har väl sökt efter harmoni och balans i mig själv hela mitt vuxna liv skulle jag säga. Och har väl liksom haft svårt att

Ja, men vara nöjd med den jag är och tycka att saker och ting jag gör räcker till och så vidare. Så att jag hoppades väl på att jag skulle kunna få någon form av svar kanske på varför det är så och vad jag skulle kunna göra för att ha en bättre balans helt enkelt i mitt liv. Jag har ju femton års terapi i ryggen och det är klart att när man går till botten med en terapeut eller psykolog så kan man ju börja lägga pusslet lite vad saker och ting beror på och hur det hänger ihop och vilka trauman och sådär i ens uppväxt som har skapat beteenden helt enkelt. Vi var inne lite grann på det, men hur kan det här fälla krokben för dig i vardagen? Ja, nej men grundproblemet har ju varit att jag inte har tyckt om mig själv och slagit rätt hårt på mig själv under livet och försökt göra karriär.

bygga bolag och få bekräftelse på alla möjliga sätt. Söpa dyra saker och klockor och bilar och kläder och försöka vara den här roliga killen och fixa events och fester och på alla möjliga sätt försöka få andra att tycka om en och försöka tycka om mig själv på något sätt. Och det är ju tyvärr en bottenlös brunn det där. I alla fall för mig.

Det är svårt att komma till den punkten på de sätten som jag försökte i alla fall. Så det är så det har yttrat sig. Min känsla helt enkelt. Du kommer i kontakt med det här sammanhanget där du får en möjlighet att prova på ayahuasca. Hur upplever du det när du kommer dit?

Väldigt fint, tycker jag. På något sätt människor som söker hjälp och det finns ingen gard uppe och alla visar sig sårbara. Jag tycker det här med Delningar är väldigt givande när man träffar. Jag minns att det slog mig vilken värme det var på det här retreatet att alla kramades när man träffades första gången och det tog bort.

murar och filter, utan det blev liksom från hjärtat allting. Ja, men skratt och gråt och jättefina delningar och man förstår att alla har sitt bagage och alla vill på något sätt försöka få hjälp med. Och liksom må bra helt enkelt. Det är ju det det handlar om, så att en väldigt positiv känsla när jag kom dit. Så vad händer i den här trygga miljön?

Det som händer är att man checkar in där och man sitter helt enkelt och lär känna de här personerna på det sättet att man har sin sharing. genomgår den här ceremonin då med Arihuashka och får liksom lita på att naturen har sin gång där på något sätt. Eftersom det var första gången också så var det ju också så sjukt mycket olika intryck. Jag hade en del syner som jag fick tolka på olika sätt. En fågel som satt i min hand som jag släppte iväg och sådär och började fundera ganska mycket på hur ska jag tolka det här och vad kan det betyda och sådär.

Sen reagerade kroppen ganska starkt på det där. Jag fick ändå en helhetskänsla. Jag tyckte det var fint och det kändes att man tänkte på ett nytt sätt. Men samtidigt som det var mycket, när vi åkte därifrån så var det så här, okej, vad betyder det och hur ska man tolka det där? Det lämnade också en hel del frågor faktiskt.

Om man nu jämför med det som vi ska prata om sen. Så det var öppet för tolkning väldigt mycket, upplevde jag. Du är inne på att det är en annan sak vi egentligen ska prata om och det är man ju nyfiken på att komma in på. Men vad är det som tar dig vidare till en annan sak? Du kommer hem och har varit med om någonting som är fint.

Det finns frågor. Vad händer då? Nej, men sen kommer vardagen och saker och ting blir i princip som de brukar vara. Det fanns fortfarande... Det fanns lite för mycket av det gamla för att jag skulle vara nöjd på nåt sätt.

Men jag tänkte inte så mycket på det. Det var inte så att jag sökte mig till nåt nytt. Jag sprang på den här kompisen igen. Jag har inte sett honom på ett tag. Och då märkte jag på något sätt att det var någonting med honom som hade hänt.

Och då sa han att det här är något som är, det här är den afrikanska varianten av ayahuasca och heter eboga. Han beskrev det som den maskulina delen av plantmediciner som representerar det maskulina och medan ayahuasca är det seminina. Och att det var väldigt mycket starkare och väldigt mycket mer effektivt än Ayahuasca. Och det är klart att då blev jag nyfiken på det och samtidigt som han berättade om hur Hur brutalt det var.

Jag var livrädd när han berättade första gången. Jag var verkligen så här, är du helt galen? Det här låter ju helt sjukt, det du har gjort. Så till en början kände jag bara så här, det är för hardcore. Men sen gick det i några månader och så tänkte jag att fasen, hur illa kan det vara?

Och jag tänker att om han mår så bra så vill jag också testa såklart. Så det slutade med att jag Åkte till Portugal helt enkelt, hösten 'tjugotre blir det då. Till en veckas retreat då. Med schamaner då som specialiserat sig på i båga.

Som är då utbildade av schamaner nere i Gabon i västra Afrika. Det finns ett folk där nere som heter Brioitifolket som lever i väldigt gammaldags höll jag på att säga, men väldigt primitivt ute i skogarna där eller i djungeln. Och de har ju hållit på med boga i tusentals år. Så jag flög ner dit och kom till ett ställe som också bara stället var ju otroligt spirituellt. Ett gammalt stenhus mitt ute i skogen, mitt ute i en jättestor skog i Fintra.

Och samma känsla där, att det är ingen som har någon gard uppe och man är där för att få hjälp helt enkelt. Och det var ju då under en vecka så är det ju då två ceremonier och varje ceremoni börjar med ett fire talk där man sitter i en ring ren brasa och den här huvudschamanen då pratar om vad Iboga gör med en och var det kommer ifrån och också de här biwiti-folkets syn på hur vi västerlänningar lever liksom. Det satte sig ganska hårt i mig på något sätt att man förstår att det är inte så, för de pratar mycket om det här att Vi fyllde våra hjärnor med information hela dagarna.

Från att vi vaknar till att vi går och lägger oss. Skärmar. Högt och lågt. Och det är lätt att vi glömmer av själen i allt detta. Och det är väldigt dåligt för vårt välmående.

Att vi inte ger näring till själen på det sättet som man gjorde förr. Och som de lever där nere. De pratade också om att om våra kroppar är en dator så är hjärnan vår hårddisk och är man inte försiktig så kan hårddisken bli för full och då slutar hela datorn att fungera. Det tyckte jag var en parallell som jag kunde relatera till. Jag hade precis blivit utmattad.

Den detaljen glömde jag berätta. Men det var också en anledning till att jag valde att göra detta. För att jag satt inte så mycket att förlora, kände jag. Jag hade blivit sjukskriven och fått mycket fysiska symtom också. Med illamående och yrsel och huvudvärk.

Jag mådde piss och kände att Lyckopiller och terapi i all ära, men jag tänkte att det här kanske skulle kunna vara en alternativ lösning. Så de berättar om plantmedicinen och vilken kraft den har och att den kommer gå in i våra kroppar och reparera saker. Inte bara mentalt och själsligt utan även fysiskt.

Och att den kommer vara kvar i några veckor också. Och det var också en sån grej inför allt detta. Den andra frågan jag ställde till min kompis var så här. Vad är det värsta som kan hända? Hur ser

statistiken ut på psykoser och hjärtinfarkter och allt sånt där. Om man googlar detta så blir man ganska avskräckt skulle jag säga. Men då sa han att så länge du inte har snaprar SSRI och antidepp och har droger i kroppen så Plus att man måste ju ha en fungerande lever också. Du får inte ha dåliga levervärden eller ett dåligt hjärta.

Det måste man kolla innan då. Så man får skicka ner EKG och sånt så att man ser att man har ett helt normalt hjärta och inte någon Några defekter liksom. Så jag sa att så länge du inte har något av det så är det ingen fara, för det har aldrig hänt någonting med någon frisk person. Så det kändes ju tryggt.

Och så fick man berätta såklart med en delning då, varför man var där och vad man ville få ut av det. Sen var det dags att ta den här Skeden med bark, det är ett träd som man tar av barken av. Och sen lagras den. Och vi fick de här ledarna och sen började det kicka in.

Och sen kommer man till ett rum som är liksom templet. Där det är madrasser och hink och sådär. Precis som ayahuasca-ceremonier egentligen. Och sen är det väldigt olika hur lång tid det tar innan det kickar in. Jag skulle säga att det kanske tog en timme för mig och det var rätt intressant för att jag har ju aldrig... Som sagt, stampar och sådär får man väldigt starka syner och sådär, men det här var min första...

Jag har aldrig haft något sådant innan, men min första... Och det var så glasklart vad jag såg då, för då såg jag min hjärna framför mig som ett skrivbord på en dator. Och med mina minnen och allt jag har varit med om som mappar och ikoner på skrivbordet. Det har varit supertydligt. Och sen ser jag ett finger som kommer in och där en röst säger att nu kommer vi ta bort en del saker här. Och jag blev med mitt kontrollbehov så här, okej, vad ska ni ta bort då?

Frågade jag. Och då fick jag svar att det behöver du inte tänka på, utan du kan bara luta dig tillbaka. Och sen ser jag några av de här mapparna och ikonerna försvinna, då drar det här fingret ut dem och slänger dem åt sidan. Det var en väldigt stark och väldigt tydlig vision som jag fick. Sen fortsatte natten.

Några av de starkaste grejerna som jag också upplevde som en vändpunkt på något sätt och kanske också den finaste grejen tror jag med det här var väl att jag såg mig själv som tioåring. I början såg jag mig på långt håll och kom närmare efterhand, men såg då en ganska allvarlig, ganska sammanbiten och inte särskilt glad tioåring som jag verkligen kunde relatera till. Sen började jag prata och närma mig den här lilla killen. Ville på något sätt, jag vet inte, det kändes som jag ville lära känna honom och få honom glad på något sätt. Så vi pratade där och det slutade med att jag höll upp honom och ville busa med honom och snurrade runt honom och kastade upp honom i luften.

Han blev ju jätteglad och det slutade med att vi kramade om varandra där. på något sätt försonades med den här lilla pojken som jag antar är mig själv. Den lilla killen. Och på något sätt så vände ganska mycket av mitt självförakta på något sätt. Det blev plötsligt som att jag började tycka om mig själv och

Jag hade andra tydliga upplevelser där jag tror det var tre, fyra personer som jag satt med och de pratade om mig i tredje person. Jag var inte delaktig i samtalet, men det var mig de pratade om. Och i väldigt positiva ordalag. Han är så jäkla härlig och rolig och social och framåt. Och för första gången i mitt liv så

tar jag till mig det. Jag tror på det de säger. För nån som mig är det en väldigt stor grej. Att plötsligt våga lita på nåt positivt om mig själv. Det var en stark upplevelse.

Sen är det ju... På tal om det här brutala med i bågen så är det ju, det slår ju ut liksom centrala nervsystemet också så man kan ju liksom inte gå, man är ju så sjukt yr av själva medicinen. Och man kräks ju, jag kräktes i typ typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i typ i Så på morgonen där när man började, inte piggna till ska jag inte säga, men när själva ceremonin var över, när det blev gryning och så där, så tog de upp en till ens rum och så fick man vara där då, så att säga. Så tittade de till en titt som tätt och kollade att man mådde bra, eller att man levde typ, kändes det som.

Men jag var ju vaken i... tre dagar efter den här ceremonin. Så det var väldigt starka grejer. Jag har hört att är man vaken så mycket så kan man få psykoser. Men de var så sjukt lugna de här schamanerna.

De sa att Du behöver inte oroa dig, utan i Bågan tar du hand om ditt sömnbehov. Och allting var så här... Från att jag satt på det här firetalket innan så känner jag mig inte orolig överhuvudtaget. Väldigt trygg miljö. Väldigt förtroendeingivande människor.

Allting var så här... Man blir omfamnad helt enkelt av proffs och människor i samma situation, vilket var väldigt, väldigt fint. Och sen fick jag vara på mitt rum. Vi lämnade ifrån oss telefonerna när vi checkade in där, så vi hade inga skärmar. Vi skulle inte prata med varandra för mycket heller de första dygnen utan låta saker och ting sjunka in.

Innan vårt samtal nu så tittade jag faktiskt på mitt anteckningsblock från de dagarna för att få en liten reminder om vad det var som försiggick i huvudet. Jag skrev ner ganska mycket grejer. Man var i något halvvaket tillstånd. Jag sov ingenting men Det var som att man var vaken men drömde.

Det var så otroligt starka tankar. Mycket saker man har gått igenom och roliga situationer. En sekund kunde man gapskratta och sen så blev man berörd av... Man tänkte på familjen och saker som man har gjort som man ångrar. Det kunde bli väldigt känslosamt och man kunde ligga och gråta.

Men det var liksom ingen... Inget gråt som att det var något hemskt eller jobbigt, utan det var mer att det var så fint. Så det var väldigt förlåtande. Jag får backa tillbaka lite nu, för jag inser också att det är en väldigt viktig del som jag glömde berätta. Om man jämför ayahuasca, som lämnar en del

frågor tycker jag när man har gjort så var ju det här väldigt mycket tydligare för att inför ceremonin så skriver man ner frågor om saker man går och funderar på och grubblar över. Varför är jag så känslig för det här? Varför mår jag så här i de här situationerna? Allt som man går och bär på helt enkelt. Och de frågorna ställer schamanen under natten, alltså under ceremonin, direkt.

till en själv liksom. Och i och med att man är så otroligt uppkopplad med sin själ så kommer svaren på löpande band. Det finns liksom inga... Det är så glasklart i den situationen och det är ju otroligt häftigt liksom för att man bär på svaren på de här sakerna själv. Men alla filter och allt som man har byggt på, alla lager och det som

som till stor del kanske är livet, hindrar en från att förstå dem. Så det, om man nu ska jämföra då, så är det den stora skillnaden. Och de här svaren kommer man ihåg dagen efter. Det är liksom... Ja, och väldigt mycket av svaren på mina frågor handlar om just självkärlek. Om du kommer till det så kommer det här att lösa sig och det här att lösa sig.

Så den delen är otroligt fascinerande och en stor behållning av hela den här grejen. Tillbaka till återhämtningen. Jag, som sagt, spenderade mycket tid med mig själv. Tänkte på mycket saker, gjorde lite listor, lite saker som Jag ville komma ihåg från de här grejerna som jag gjorde en liten life plan helt enkelt på.

För det här är ju inte heller någon quick fix liksom. Jag tror inte så mycket är en quick fix utan jag kände som att det här är, det här när man kommer hem därifrån så du har liksom fått med dig en verktygslåda och En guidning på hur du kan forma ditt liv och leva ditt liv på ett mer hållbart sätt. Och faktiskt må bättre och bli lyckligare helt enkelt än vad man var innan. Det är viktigt att poängtera det.

Det går inte att åka ner på en sån grej och tro att när man kommer hem och så kommer man in i vardagen igen och så är allting bara löst. Det är en viktig påminnare om vad som är viktigt i livet och vad man kan ta bort och vad man kan lägga till för att det ska funka helt enkelt. Och sen i slutet av den här veckan så åkte vi till en strand som låg bland stora klippor. Det var första gången vi såg människor på en vecka och efter allt vi hade gått igenom så kändes allting helt gudomligt på något sätt. De här stora vågorna ner i Portugal.

De slog mot stranden och skrattade lite åt de vanliga badturisterna som såg oss. De måste ha undrat vad det var för gäng som klev ut där. Tio pers som sett ut som de varit inspärrade väldigt länge och kanske aldrig sett havet innan. Det var en rolig del av det. Jag är lite nyfiken på den här, eftersom jag aldrig erfarit i Båga själv, de här dagarna på rummet i ensamhet.

Hur upplevde du det? Var du tillbaka på någon sorts baseline-nivå eller kände du fortfarande att det verkade i kroppen och i huvudet? Ja, det var... Jag känner mig inte påverkad på samma sätt som under natten. Men jag kände mig så otroligt lättad.

Det var ju som att... Jag var helt ommöblerad på ett sätt inombords. Det var mycket lugnare i huvudet. Det var nästan tyst. Jag kunde tänka en tanke i taget.

Det har jag aldrig kunnat göra. Jag har alltid varit precis... överallt. Det har varit ett kärnkraftverk inne i huvudet på något sätt. Så svårt att veta, men samtidigt sa de att den här plantmedicinen kommer vara hos er i flera veckor.

Ni får inte dricka alkohol på ett halvår nu, till exempel. Ni ska låta det här ha sin tid. Ja, men det var inte så att jag låg och jag var inte yr eller illamående eller så, utan mer väldigt klartänkt kände jag. Väldigt närvarande och väldigt lycklig på något konstigt sätt. Och det är ju när man inte kanske har varit det så mycket så blir det ju helt fascinerande.

Det blir så enkelt att bara vara då. Det är ju så ny känsla så att då kan man ligga i sin säng eller promenera runt i den här trädgården. Allting blir väldigt, väldigt. Det är fullt av harmoni bara. Så det känns också som att det borde vara en väldigt stor skillnad att komma hem till ett Sverige efter det här.

Hur upplever du det? Ja, jag pratade aldrig med familjen efter att jag fick tillbaka min telefon. Jag tänkte att de ska få uppleva det här istället för att jag ska skicka massa bilder och filmer och videosamtal och samtal och sådär. Så jag klev ut där på flygplatsen och blev upphämtad av mina två barn och min fru.

Och ja, det var nog väldigt tydligt på ett positivt sätt att att jag hade kommit ner i varv och att jag var närvarande. Jag har varit otroligt forcerad och stressad och inte särskilt närvarande, vilket är en sorg i sig kring barnens uppväxt och så där. Men ja, så det höll i sig ett tag. Sen är det ju, som jag sa innan, så är ju det här också

Viktigt att ha med sig på något sätt. Allt det som alla de här insikterna. Det är ju lätt att falla tillbaka till gamla mönster. Jag har alltid jobbat med det och fortsätter jobba med det och så vidare. Jag tror att man ska inte vara rädd för att göra förändringar helt enkelt om man har kört fast.

Framförallt inte till exempel jobb och sånt. utmattad och sen gå tillbaka till precis samma. Det säger sig nästan själv att det kanske inte kommer funka. Så det gjorde jag också en förändring på. En sak som är ett tema här är ju självkänsla.

Kan du se någon tydlig effekt eller någon tydlig skillnad i hur du tar dig an världen nu i jämförelse med tidigare? Ja, verkligen. Och det är ju både aktiva val kring olika saker, såsom att jag dricker i princip aldrig alkohol längre. Det är ju en sån här skön grej att slippa faktiskt, med tanke på hur trött man blir. Jag plockade bort sociala medier från telefonen direkt när jag kom hem och insåg att det är skadligt, i alla fall för mig, att sitta och skrolla på massa skit.

Men jag kan lägga den tiden på mig själv istället. Också lite så här, vems liv är mest intressant? Är det mitt eget eller är det alla andras? Och sen mycket mer egentid, liksom verkligen sätter av tid i min kalender för att vara med mig själv. Jag är inte heller lika aktiv med att styra upp grejer, bjuda in till saker och vara så där framåtlutad.

Och det handlar ju om bekräftelsedelen också, att det är okej. Det är precis som att det finns en hand på axeln som påminner om att du behöver inte spänna vågen så mycket, du behöver inte anstränga dig så mycket, utan det är helt okej att bara vara. Och sen har jag också märkt, jag driver bolag och sådär, men att Jag är ju i en lugnare version av mig själv än vad jag var innan och det är faktiskt väldigt effektivt i business-sammanhang. Jag jobbar mycket med försäljning och

försöka övertyga folk om olika saker. Det känns som att de lyssnar mer nu och att det går helt enkelt bättre än vad det gjorde innan för att jag kanske utstrålar något annat. Det finns kanske ett annat lugn eller sådär. Det är svårt att säga eftersom jag inte Det är svårt att se sig själv på det sättet, men det är min känsla i alla fall.

Jag kan ha möten med personer som jag kanske förr skulle vara lite nervös för att träffa och tvivla på. Shit, har jag verkligen en idé som funkar? Och nu är det mer så här. Jag kan bara berätta om vad jag vill och hur jag tänker att det skulle se ut och sen Så får det bli som det blir lite.

Och det är väldigt, väldigt befriande. Att man inte liksom hänger upp hela sitt, det här prestationsbaserade välbefinnandet har jag ju levt i hela mitt vuxna liv. Jag har jobbat med försäljning och mäter varenda krona varje dag och bla bla bla. Det är ju en drog i sig. Och nu känns det som att man

Har han gjort sig fri från den drogen på något sätt? Det är fortfarande väldigt kul, men det blir inte upphängt på bara det. Jag knyter an en hel del till din berättelse rent personligen. Det här omättliga bekräftelsebehovet och den kanske låga självkänslan som gör att man bara gör en massa saker hela tiden. Och när det upphör, när det behovet tystnar,

Det tog lite tid att lära känna den här nya personen. Ska det vara så här tråkigt nu? Jag brukar ju vara någon person som gör så här. Och sen helt plötsligt behöva lära känna en person som inte har det behovet. Det var en ganska konstig, lång resa.

Kan du känna igen dig i det här att lära känna den nya personen? Ja, verkligen. Hundra procent. Man börjar också reflektera väldigt mycket över hur man har levt och hur man har kämpat. Varje vaken sekund i princip med att hitta olika sätt att få andra att tycka om en och tycka om sig själv.

Men det är en väldigt svår fight att vinna på något sätt, kände jag. Jag drog det så långt att jag gick in i väggen för att jag slet ut mig helt enkelt i jakten på framgång. Men det är väldigt mycket behagligare att lära känna den här nya versionen. Resan är ju inte över. Jag har ju massor kvar att lära mig.

Som sagt, det är ingen quick fix. Jag kämpar dagligen med att inte falla tillbaka till det där mönstret med alla de där sakerna som man höll på med. Du nämnde också din familj. Det är inte bara en själv som förändras, utan då måste också familjen lära känna den här nya personen. Hur har det gått?

Ja, de har inte stuckit än, tänker jag. De är ju kvar, så jag tänker att de... Nej, men vi pratar mycket om det där, jag och min fru. Så att hon ser att det var välbehövligt med en reset. Och sen, så att nej, men det har gått bra.

Och framförallt så åts upp av dåligt samvete för att man inte hade varit närvarande. Jag känner mig väldigt mycket mer närvarande nu med barnen och när vi gör saker och att man inte bara är där fysiskt och har tankarna någon helt annanstans utan att vi faktiskt kan njuta av och uppleva saker med dem på ett annat sätt. Slutligen också, är du nyfiken på ett sätt att få sådana här insikter eller nya mönster att fastna? Det är ju att hitta ett sammanhang som påminner en om det här och som håller det här vid liv.

Har du hittat något sådant sammanhang? Ja, jag har alltid varit intresserad av det spirituella och andlighet. Men jag har ju mina två nära vänner. Den ena som är nykter missbrukare nu. Och vi är också väldigt nära vän med den här koramanen, Ikelu, som han heter.

Och vi tre delar ju mycket av... av det vi har varit med om och det vi har gått igenom och vi har stöttat vår vän där mycket i hans resa. Så ja, det är väl det sammanhanget som jag kan komma att tänka på. Ja. Det är så välkommet att delta i någon nysnöaktivitet någon gång.

Vi har en hel del saker som just är till för det här. Att se till att det finns fler människor runt omkring. Inte bara vi som jobbar med det, utan även hundratals andra människor som kan få de här sakerna att fastna lite grann. Genom att bara vara öppna och ärliga och genuina tillsammans. Det är nog framtiden.

Jag hoppas att fler hittar sådana forum, för jag tror att många, framförallt av det könet vi representerar, som skulle behöva ta bort fasaden lite och släppa taget och sluta tävla och gå in på djupet. Det har jag haft stor glädje av i alla fall. Tack Felix för att du ville vara med. Tack så jättemycket. Hoppas vi ses i framtiden.

Podden produceras av företaget Nysnö. Läs mer om oss och vår verksamhet på www.nysnö.se.