Agneta Sjödin

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Hej och välkommen till podden Min Resa Agneta Sjödin. Tack så jättemycket. Så du är ju såklart välkänd från många år av tv, - och som författare, och så har du en podd. Det var i den podden, som det för en tid pratades om nysnö, - med en gäst, som heter Per Grankvist, som vi hade med i vår podd också nyligen. Det var då jag tänkte, att när du pratade om en egen upplevelse, - utan att gå in för djupt i den, så tänkte jag att det vore fint, - att ha med dig här och se om det fanns möjlighet att utveckla den lite grann.

Ja, jag har pratat om nysnö tidigare. Jag pratar lite då och då om just forskningen runt psykedelika och hur positiv jag är till den. Utifrån allt jag har sett i dokumentärer, allt jag har läst och egna upplevelser. Anledningen till att jag gör det också, det är att jag är så oerhört medveten om hur viktig miljön är. när man tar psykedelika i någon form.

Det är just därför det är viktigt att prata om det. Så länge som det är olagligt... Det är inte så att folk inte känner till det här. Det har gått två dokumentärer på Vetenskapens värld. De ligger i avsnitten från år år tror jag.

Sen har du på Netflix den här How to change your mind med Michael Pauland. Det finns så otroligt många dokumentärer där ute som tar upp det här ämnet och som visar på människor med posttraumatisk stress, djupa depressioner och andra trauman i sitt liv, som har fått hjälp. Det finns väldigt många människor i Sverige som är i den situationen. Om de ser en sån här dokumentär och känner att det där... En människa som är på botten blir desperat och vill ha hjälp. Och söker sig fram för att lösa nånting och bli befriad.

Men så länge det är olagligt kan man hamna i vilka sammanhang som helst. Men om det skulle vara lagligt för de som jobbar inom vård, psykiatri, medicin och så i det skrået, då skulle man ju veta att man gör det här i en bra miljö. Eller hur? För att få en upplevelse att fästa i ens egen vardag, i verkligheten efteråt, så krävs det också någon slags kontext som är det man pratar om ordet integration. Att ta med sig något från den här miljön eller upplevelsen man var med om och sen få in ett frö av det i sin värld.

Ja, jag tycker att det Det sprids för lite information. Jag vill inte att det ska bli vilda västern där ute runt psykedelika. Förstår du? Det är det som nysnö gör så bra också, att det är ordning och reda.

Men jag är rädd för att det blir ett vilda västern för att det pratas om det så mycket. De som har kommit i kontakt med det har fått upplevelser som är bortom. Bortom det man som människa kan uppleva och komma i kontakt med. Folk tror att det är droger, knark. Det är i min värld en medicin, precis som det är för dig, som ska respekteras hundra procent.

Precis, vi glider in lite grann här. Den här podden brukar oftast, när Per Grankvist inte är med, så brukar den handla om en persons specifika upplevelser. Antingen inom loppet av några timmar, en sån upplevelse eller mer en livsresa egentligen. Personligen så känner jag mig ju intresserad av, du är ju ändå Agneta som jag känner från TV. Hur kom det sig att du startar en podd som handlar om själslivet och intresserar dig för fältet?

Det har varit mitt intresse typ alltid, sen jag var liten. Den där andligheten och det mystiska. Mystik och andlighet. Det har varit en så stor del av mitt liv, alltid privat. Sen började jag mitt inre sökande för tjugofem, tjugosex år sedan.

Jag pratade kanske inte så jättemycket om det i början. Jag var ute och pilgrimsvandrade. Det var svårt att dölja. Min första roman handlade om min pilgrimsvandring. Den inre resan påbörjades då och har växt sig starkare och starkare.

Väldigt mycket i bokformat i de böcker som jag har skrivit och delat med mig av. De som har läst mina böcker får en annan känsla av de som kanske bara har sett mig i Fångarna på fortet. Så det är en stor skillnad på mig privat och i mitt jobb. Det betyder inte att något är bättre eller sämre. Det jobb jag har gjort inom TV har varit inom underhållning mestadels.

Privat är man naturligtvis en annan person. Då var jag mogen. Det kom med coronan. När covid bröt ut över världen hände det mycket i tv-branschen. I samband med det fick jag frågan om att starta en podd.

Då hade jag börjat skissa på en idé på ett själsligt program. Jag hade också precis kommit på namnet Så in i själen, för jag tyckte att det var bra. Men jag fick inget napp, för Sverige är inte riktigt där. Det är jättemånga ute i Sverige, för det märker jag på hur många lyssnare jag har på podden och responsen och så. De som skriver till mig.

att det finns ett stort intresse för de manliga frågorna. Men i mainstream-media är det tyvärr inte så stort i Sverige. Det ges inte heller så mycket utrymme. Då blev det en podd. Det som är skönt med en podd är att där finns friheten att här bestämmer jag vad jag pratar med mina gäster om.

Det finns en otrolig frihet i det, tycker jag, som är häftig. Om man styr in det på psykedelikafältet, som roboten handlar om. Vad var din första kontakt med det? Hur långt tillbaka i tiden går vi då? Då går vi nog ett par år tillbaka, i princip.

Jag lär ju känna väldigt många i min podd också. Så det var väl den första kontakten. Utan att säga vart jag har rest i de här sammanhangen så har jag ju testat de som finns för att jag har velat utforska det här i mitt skrivande och i mitt Poddande. Och det har jag gjort i väldigt säker och trygg miljö med utbildat folk och sådär.

I sådana sammanhang. Och det har ju varit en oerhört intressant resa. Jag går lite försiktigt fram här nu för att jag ska hitta de rätta orden hela tiden. Jag skriver om det i min senaste Så in i själen-bok. Då skriver jag om psykedelika.

Jag hade med från min egen resa, men då var bokförlaget lite nervösa så det togs bort. Men jag har pratat om det lite i podden och sådär. Jag har ju både haft upplevelser när jag känt mig inte lika trygg och haft upplevelser när jag känt mig väldigt trygg. Och känt också hur fantastiskt det har varit. Men det som är...

Målet för mig har varit, och det pratar jag med Per Granqvist om också för vi pratar om anknytningstrygghet. Det är just där han skulle vilja att forskningen började jobba på att se vad psykedelika kan göra för anknytningstrygghet för att hjälpa människor att nå dit. Det är det jag tycker är så intressant eftersom jag har haft en anknytnings... Vad heter det? Otrygg och ambivalent.

har min anknytning varit. Sen är det här en graderad skala. Den kanske var starkare för tjugo år sedan och så är den lite svagare nu. Eftersom jag har utvecklats som människa och blivit mer trygg. Så det är inte svart eller vitt i det här fallet.

För mig har min inre resa handlat väldigt mycket om att jag vill bli så trygg jag kan bli. Jag vill bryta mina relationsmönster. För att om du har en viss otrygghet så är det lätt att du fastnar i ett beteendemönster när det kommer till relationer och andra saker i ditt liv. Så för mig har det varit otroligt viktigt att få bryta det här på alla möjliga sätt.

Allt ifrån att pilgrimsvandra åttio mil till Santiago de Compostela i norra Spanien till att utforska psykedelika, vad det kan göra. Utifrån alla dokumentärer jag har sett och läst. Och lyckades då hamna i sammanhang där jag kunde göra det här under trygga omständigheter. Det som jag har förbluffats av väldigt mycket är intelligensen. Jag har ju häpnat inför intelligensen som finns i olika typer av psykedelika.

Och blivit helt tagen av hur funkar det här? Hur kan det ens gå till? Sen har jag också upplevt panikångest. Den tror jag har varit det tuffaste. Med ayahuasca hade jag en väldig panikångest.

Jag ville klättra ur min egen kropp. När jag lyckades andas mig igenom det, tack vare väldigt bra hjälp så kom jag ut på andra sidan och kände mig så fantastiskt stark och befriad. Så det är en resa man gör, och panikångesten är egot som gör så stort motstånd. Plus att har du en otrygghet också, kanske framförallt om du är otrygg och undvikande, så finns ju ett kontrollbehov väldigt mycket. Att inte vilja hamna i det här när man bara ska släppa taget och inte vet vad som händer.

Då drabbas man ju av den här paniken. Det här hände även med MDMA. MDMA har jag gjort under kontrollerade former med personer i sammanhang där det var nån form av forskning. Jag kände att det var lagligt i den här formen. Jag säger inte mer om det.

Men det händer även där. Panikångesten händer just i skiftet. Då vill man trycka på den röda stoppknappen. Och bara liksom, nej, nej, nej, nej, nej, stopp, stopp. Jag vill inte, jag ångrar mig.

Där är det så viktigt att ha den trygga människan vid sin sida som kan prata och lugna. Det som hände där var att det väldigt snabbt gick över i en egen insikt om att aha, det här är mitt ego som talar. Nu är mitt ego så jäkla rädd för vad som håller på att hända här. Så nu måste jag lugna mitt ego. I den stunden öser jag kärlek över egot och tar egot i handen som att det är mitt andra jag.

Som att det är mitt högre jag som samtalar med mitt mänskliga jag. Jag tar det i handen och lugnar och säger att nu gör vi det här tillsammans. Det här blir jättebra för oss. Nu kommer vi kunna bryta mönster. I den stunden blir det där skiftet.

Jag har nog aldrig upplevt så mycket kärlek från mig själv till mig själv under de här timmarna som den här terapin pågår. Det var det mest fantastiska faktiskt, att känna sig så älskad och så trygg. Sen är det här en resa, naturligtvis. Det tog sig fysiska former också. Jag fick ont i ryggen.

Jag fick lite muskelspasmer i ena benet. Men samtidigt ser jag det här. Mitt mål var anknytningstrygghet. Att se mitt mönster. Att bryta mönster.

Att bli mer trygg och att utvecklas som människa. Det är målet. Så för mig får jag se vad det grundar sig i. Hur långt tillbaka det sträcker sig. Jag ser hur det sträcker sig bakåt i generationer.

På båda mina föräldrars sida. Så det blir som att jag får en bild av mänskligheten. ser hur obalansen har blivit mellan män och kvinnor. Hur det har funnits kuvade män och kvinnor som har känt att de har varit tvungna att ta över och det har blivit en obalans och en otrygghet i det. Så det var väldigt mycket att jag ser det där.

Också att jag fick fysiska saker, som att jag fick väldigt ont i ryggen. Då sa psykologen att det sitter väldigt mycket skam och skuld i ryggen. Jag ligger där och tänker att smärtan som jag upplever i ryggen, den skulle jag aldrig kunna hantera. För den här smärtan är brutal, och ändå kan jag ligga här och känna den här smärtan. Efteråt var den bara borta.

Det var så sjukt märkligt, verkligen. Nånstans mitt i alltihopa blev jag också... Jag ville djupare. Här känner jag mig så trygg och så älskad av mig själv, och så hållen av mig själv i kärlek. Så jag förstår att jag tänker att nu ska jag ner i mörkret av den här smärtan och förstå vad det handlar om.

Så jag gör allt jag kan. Jag skapar en spiral som jag går ner, ner, ner, ner. För att nu jäklar ska jag in i mörkret. Jag kan ta det här nu, jag fixar vad som helst. Men jag kan inte öppna några dörrar.

Allting är stängt för mig. Okej, tänker jag, då byter jag forum. Då hoppar jag ner i vattnet och är som en sjöjungfru. Jag simmar ner i mörkret och försöker komma djupare och djupare ner i mörkret för att jag vill få fler svar under sessionen. Men jag fick till mig det jag skulle få till mig under den första sessionen.

Jag tänker på egna erfarenheter när jag har gjort liknande saker och egentligen bara kanske hittat tillit, extas, lycka, förlåtelse. Ibland är min känsla av att det behöver inte vara hårt jobb. Nej, det är sant. Det kanske är det också. Det är det jag måste lära mig.

Att ha den här tilliten och släppa taget och inte försöka vara så jäkla duktig och ska lösa allt på en gång. Men det var också en skön känsla att känna sig totalt orädd. För att... Ja, det var verkligen som att vara i kontakt med sitt högre jag. Sitt sanna jag. Källan.

Jag har aldrig upplevt sån fantastisk kärlek. Det här är en process att jobba med. Det här sitter också i. Jag gick runt och kände den här kärleken länge och har fortfarande en touch av det. Jag är så älskad och trygg.

Jag skriver dagbok. För mig är det här ett stort jobb. Jag lägger ner oerhört mycket jobb på det här och i det här. Jag ser det som en investering i min utveckling. Men jag hade aldrig, aldrig, aldrig velat göra det här under otrygga former.

För det var så viktigt för mig. Framförallt som otrygg anknytning. Så var det så viktigt för mig att känna att här är jag trygg. Annars vete sjutton om jag hade klarat av att släppa taget. Det är därför någonstans jag känner att...

Jag vet ju folk som utbildar sig nu. För att kunna få jobba som terapeuter inom det här. Jag hoppas att det ska bli en framtid där man kan hjälpa människor. Det vet jag att de tittade på på Karolinska, hur man kan hjälpa människor i grupp istället för att det ska vara en och en. Hur kan man göra det så att det blir en bra miljö för alla i gruppen?

Då kan man också få ner kostnaderna. Det är mycket jag hoppas att man kan titta på som kan göra att det här blir tillgängligt för fler. Precis. Grupprocessen är någonting vi ser i nysnö har en enorm effekt. Många som kanske tror att de helst skulle vilja åka iväg på en sån här sak ensamma och gå igenom det.

Men som kommer tillbaka efteråt och inser att gruppen var halva grejen. Jag har haft gruppupplevelser också. Jag är glad att jag har haft alla de här upplevelserna. Jag kanske önskade att det första jag hade fått testa hade varit MDMA. Jag har nog aldrig känt mig så hållen i kärlek.

Annan psykedelika kan vara... Jag skulle vilja åka med ner till Holland med nysnö också någon gång. För jag tycker inte att jag fått göra psilocybin i sådana former på det sättet. Så det skulle vara väldigt intressant faktiskt, i framtiden. Om vi går tillbaka till första gången du kom i kontakt med något sånt här, var det ayahuasca då?

Ja. Hur kändes det att gå in i det utan att egentligen veta vad det är du kastar ut för? Ja, framför allt kände jag vad modig jag är. Det finns ett motstånd hela vägen fram. Framför allt precis innan kan det motståndet vara väldigt starkt.

Jag gillar örnar, så jag såg örnar i samband med att jag skulle... Då kände jag att det på nåt vis är välsignat alltihop. Plus att... personer, personen som fanns runt mig kändes väldigt trygg. Och det började mjukt och försiktigt, stegvis också.

Men det läskiga var paniken som kom. Men det är jag inte ensam om, att hamna i det tillståndet. När man hör musiken, man påverkas mycket av musiken runtomkring och hur den driver en att till att, okej, kom igen nu. Vågar du hoppa?

Vågar du utforska det här nu? Vågar du ta dig över till andra sidan? Där kan den här paniken uppstå. Men nu tror jag nog nånstans att jag kanske har förstått hur jag ska handskas med den eftersom jag såg vad det handlade om nu efteråt med MDMA. Jag får ösa kärlek över egot.

Egot är ju ingenting. Det är många andliga som pratar om att... Det finns till och med de som är på den andliga resan som säger att jag är inget ego. Då blir jag nästan provocerad. För ego är ju nånting vi har.

Vi kan inte bli av med vårt ego så länge vi lever i våra kroppar på jorden. Då är egot en del av oss. Det handlar snarare om att omfamna och lugna egot och ge kärlek till egot så att det känner sig tryggt och inte behöver fara ut och uppföra sig. Om egot känner sig älskat, lugnt och tryggt så är det i harmoni på nåt vis. Den här resan som du i och för sig har gett dig ut på flera sätt samtidigt – med olika slags utforskanden.

Men från och med första psykedelika-upplevelsen till nu. Ser jag några tydliga skillnader i sättet du är? Ja, absolut. Det kan jag absolut. Jag ser det också som att för mig har det varit...

Det här är modern tids pilgrimsvandring, så har jag sett det lite grann. Agneta Sjödin gjorde en pilgrimsvandring år två fysiskt, och så kände jag nånstans att... Jag har gjort så mycket. I början gör man ju så mycket. Jag läste massor med böcker, vandrade, åkte på kurser.

Jag gjorde en massa saker. Sen stannade jag upp och det hände ingenting och jag gjorde ingenting. Sen blev jag introducerad till att få göra det här i trygga former med psykedelika första gången. Då kände jag nånstans att jag behöver nog våga göra de här sakerna nu. För det här är också en del i min egen inre process, min egen utveckling i mitt poddande och författarskap.

Jag vill ju utvecklas och lära mig så mycket som möjligt för att jag sen i min tur ska kunna nå ut till andra och hjälpa andra. Så jag såg det som en naturlig del i den processen. Men sen hade jag ett uppehåll. Om jag säger att jag gjorde det för ett par år sen.

Då testade jag några psykedelika. Men sen hade jag ett uppehåll, för jag kände att jag inte hade något behov av det här. Då blev det också så tydligt för mig att det som alla forskare säger och det man kan se i dokumentärerna att psykedelika inte är beroendeframkallande och ingen har dött av en överdos. Det var så tydligt för mig, för jag kände inte att det är det det handlar om. Jag tror man måste göra resan för att förstå vad det här egentligen handlar om.

Det är så lätt när man inte känner till saker att vara dömande. Och ha synpunkter naturligtvis, utifrån sitt ego och sina rädslor. Det gick nog ett helt år innan jag hamnade i ett sammanhang där jag fick möjlighet att testa MDMA. Jag kan säga att jag är så lycklig för det. När jag pratar om det nu kan jag i princip börja gråta.

Jag kände plötsligt att här är nyckeln för mig att bli trygg, tryggare. Jag undrar ibland om jag hade... kunnat bli det utan det här verktyget. För jag har känt att jag har byggt upp så mycket skydd och murar och beteendemönster som sitter så djupt. Jag har kommit långt.

Jag har gjort ett jättejobb med mig själv på många olika sätt. Men det här var en fantastisk nyckel. Jag är så tacksam att jag har gjort det här för mig själv och med mig själv. Det kan jag säga. Det var fint att höra dig berätta om det.

Vad händer nu? Vad är nästa steg i ditt utforskande? I det som jag ingår i nu så kommer jag att göra ytterligare sessioner i terapi med MDMA. Och... Ja, för jag tror att det är en stegprocess också. Att jag behöver bli helt trygg i att göra det och så.

Och... Det handlar inte om massor av gånger, utan kanske ett par, tre gånger. Sen får vi se om jag utforskar nysnö. Åker till Holland med nysnö. Du är så välkommen.

Jag tänker också på den här typen av upplevelser, att i min erfarenhet så är det tillfällen när jag lär mig saker och sen så är jag ute i vanliga livet och övar på de här insikterna på olika sätt. De är ofta relationella, de är mellan mig och andra människor. Känner du att du har en bra sån kontext där du kan öva på saker? Ja, det tycker jag absolut. Jag tycker att jag har blivit tydligare i konturerna, om du förstår vad jag menar.

Jag känner mig tydligare med vem jag är och vad jag vill. Och var jag ska lägga energi och inte lägga energi. Jag tycker jag ser människor på ett tydligare sätt. Livet blir lite tydligare. Sen kan jag naturligtvis ha situationer där jag befinner mig just nu, det är ju att jag undrar över vad jag ska göra med framtiden.

För att jag känner att jag vill omfamna livet ännu mer än vad jag faktiskt gör. Och jag tror att det kommer jag att göra, för jag är i den processen nu. Avslutningsvis, om du skulle ge något tips till Agneta för fem år sedan, vad skulle det vara? För fem år sedan. Ja, jag är så stolt över dig.

Vad duktig du är som vågar utvecklas och utforska livet. Fortsätt med det och jag älskar dig så mycket. Ja, det är som att man blir kompis med sitt eget inre barn på något vis. Man älskar sig själv genom alla sina åldrar, plötsligt. Och förstår sig själv på ett annat sätt.

Att man alltid har gjort sitt bästa, precis som ens föräldrar alltid har gjort sitt bästa. Alla är ju barn. Vi är ju alla barn någonstans. Som har påverkats av de där första åren i livet. Det är så mycket sånt också.

Alla människor man möter, även om de är vuxna, så är de också ett litet barn därinne. Som kanske inte har hunnit växa upp. Som gör så gott som kan. Det är ju det vi gör, alla vi människor. Så det viktiga är ju att man älskar det där barnet, omfamnar det där barnet.

Och låter det där barnet få växa upp och känna sig trygg. Inom sig liksom, inom en. Ja, fina ord. Tack så hemskt mycket för att du ville vara med Agneta. Ja, tack själv.

Ja men det är viktigt. Det är bra att ni har den här podden. Det är viktiga samtal det här. Vi behöver finnas för varandra och hjälpa varandra. Podden produceras av företaget Nysnö.

Läs mer om oss och vår verksamhet på www.nysnö.se.