Celina

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Så välkommen till ett nytt avsnitt av podden Min Resa. Där vi varje gång lyssnar till en berättelse från någon som haft en psykedelisk upplevelse. Podden produceras av företaget Nysnö som arrangerar psykologledda retreatprogram med psilocybin. För ett par veckor sedan, någon månad sedan så gästade Nysnös Filip Bromberg podden Awaken Within med Celina Borg och Felicia Hansson. När Celina i podden berättade att hon själv hade egna psykedeliska erfarenheter så tänkte jag att det vore fint att ägna ett avsnitt av vår podd för att dyka ner i den berättelsen.

Väldigt kul att vara här. Jag tänkte att du skulle få berätta lite om dig själv, så om man tar vinkeln, - vad är det vi behöver veta om dig för att den här historien ska hålla ihop? Ja, där mitt liv är just nu är att jag bor i Stockholm - och jag driver företaget Awake, där vi hjälper människor att omprogrammera negativa tankemönster och bygga nya. Nervbanor som får dem att må bättre och leva bättre liv, som är mer i linje med vad de vill uppnå. Innan dess så bodde jag tolv år utomlands.

Så det har varit en liten övergångsperiod här för mig att komma tillbaka till Sverige. Så jag hamnade här efter en tid med Vanlife. Så jag drev runt i Van i Europa. Och så kom vintern och så hade jag inget jobb och det blev kallt att sova i bilen. Så då tänkte jag att då hänger jag i Sverige ett tag.

Och så blev jag kvar för att jag tyckte det var så himla kul att driva det här bolaget. Vill du berätta lite mer om det här företaget ni driver, Awake? Ja, vi har två lösningar. Den ena lösningen är en coachmatchningsplattform. Vi har en databas med holistiska coacher.

På vår hemsida kan man fylla i ett frågeformulär - och sen så gör vi en matchning med två coacher som vi tycker - skulle passa bra till den här personen. Det är baserat både på vad man skriver, vilken typ av person man klickar med - men även vad man har för olika typer av behov. Så det kan vara fysiska problem, till exempel magont men då försöker man ändå komma till botten med okej har du mycket stress i livet, finns det några psykologiska faktorer som kan spela in andra människor kommer till oss för att de söker meningen med livet och då försöker vi hitta någon form av life purpose coach till dem så det är lösning nummer ett, lösning nummer två är en app som vi faktiskt inte har lanserat än men den kommer nu i september

med transformerande ljudupplevelser där vi har tagit coachingmetodiken och kokat ner det i inspelningar tillsammans med cinematisk musik så att man ska kunna mycket enklare komma in i stämningen och känslan för att en Tanke föder en känsla och känslan föder en tanke och det blir en loop som skapar en handling. Så vi vill hjälpa människor att komma ifrån den här negativa tanken som föder en negativ känsla, omforma det till någonting positivt så att man agerar på ett annat sätt, på ett sätt som för en framåt i livet istället. Skulle du vilja berätta lite grann om den Celina som hittade psykedelika? När i tiden befinner vi oss?

Vi befinner oss... ...tjugotjugotvå, måste det vara? Tjugotjugotre... Nej. Vi befinner oss i tjugotjugoett eller tjugotjugotvå, lite oklart. Men det var när jag var tjugonio och skulle fylla trettio.

Så hade jag en liten livskris och fick för mig att jag ville prova allting som jag inte hade provat än. Och det var då jag också sa upp mig från mitt jobb. Jag gjorde slut med min pojkvän. Jag bodde i Frankrike då, jag bodde i Paris. Så jag ville bara lämna mitt liv bakom mig.

För jag kände mig fast. Det kändes som att jag levde någon annans liv. Ett liv som jag inte hade valt själv. Utan ett liv som bara hade blivit på något sätt. Jag kände att jag inte riktigt satt i förarsätet på mitt liv.

Och då kände jag en väldigt stark dragning till att resa. Och jag hade tidigare gjort en roadtrip med VAM i USA. Och så tänkte jag att det vore väldigt kul att göra någonting liknande i i Europa och jag hade året innan det omutbildade mig till sommelier så jag tänkte att jag ska starta en YouTube-kanal där det är vänlife och vin. Så jag hade ambitionen att åka omkring på en massa vingårdar och intervjua vinmakare och kunna sprida ordet om små vinmakare som gör någonting annorlunda.

Helst ekologiskt eller naturvin. Och så var jag hemma i Sverige då. Jag köpte vanen i Sverige så jag åkte hem till Örebro som jag kommer ifrån ursprungligen. Och renoverade upp den här bilen och satte mig och tutade ner till södra Sverige och spelade in lite videos med vinmakare där. Då ringde min pappa mig som hade varit sjuk i sju års tid i en ovanlig cancerform som heter sarkom.

Det är en cancerform som sätter sig i bindvävnader. Det vill säga den vävnaden som håller alla organen på plats inne i kroppen. Så att det inte bara åker omkring huller om buller. Som någon form av inre hudlager. Så han hade den cancerformen.

De brukade alltid operera honom ungefär var sjätte månad när han fick nya tumörer. Men den här gången sa de att nu finns det ingenting mer vi kan göra. Så då ... åkte jag tillbaka till Örebro och var på sjukhuset varje dag i två veckor. Eller egentligen varannan dag, för han låg på sjukhus i Stockholm.

Han bodde även i Stockholm med sin dåvarande fru som jag inte kom så bra överens med. Så jag åkte från Örebro varannan dag till Stockholm och var på sjukhuset och hon kom varannan dag. Jag satt vid hans sida när han gick bort. Och det var, helt ärligt, det mest fruktansvärda jag någonsin har varit med om. Och det är inte bara att se någon dö, utan att se någon vittra bort på det sättet.

Han kanske vägde liksom tretti kilo eller någonting sista dagen. Och han hade så mycket inre blödningar så han bara spydde blod. Han kunde inte ens stänga ögonen, för han hade ingen kraft att ens blinka med sina ögon. Och att se någon reduceras till det tillståndet var oerhört traumatiskt för mig. Så efter det hade jag absolut ingen lust längre att skapa några videos.

Jag hade ingen lust att organisera någonting och åka omkring till vingårdar och göra research och skapa. Jag kände mig inte alls kreativ. Men jag hade ju inget jobb och jag hade ingenting annat att göra. Men jag hade min van. Och min mammas sida av familjen skulle ner till Italien ett par veckor så då bestämde jag mig för att åka ner dit också.

Och när jag väl var där så tänkte jag, men då kör jag väl vidare på min rutt här då. När jag ändå är här i Italien och jag har ingenting annat för mig, jag har bara massa tid och en vän. Så där i den vevan så mötte jag upp med två vänner och vi åkte till Elba som är en ö i Toscana, utanför Toscanas kust. Och jag hade på vägen till Italien åkt förbi en kompis som bodde i Schweiz som odlade sina egna svampar. Och han frågade ifall jag ville få med mig några.

Man sa att det här kan vara det bästa du har gjort eller det kan vara det värsta du har gjort. Jag berättade ju om min situation, att jag var mitt uppe i mitt sorgearbete och jag visste inte riktigt innan och utan. Jag hade väl en existentiell kris kan man säga. Som såklart redan hade påbörjats redan innan med tanke på att jag hade en väldigt stark känsla av att jag inte levde mitt liv till fullo. Men det här blev ju verkligen att ställa saker och ting på sin spets.

Hur skört livet är och att vad man än gör så kommer det ändå bara sluta i lidande. Och jag bara kände mig väldigt överväldigad med livets stora frågor. Men jag tog i alla fall med mig de där svamparna. Och så en kväll på Elba, med de här två vännerna, så bestämde vi oss för att ta dem. Vi hade hyrt en Airbnb.

Så det var en klassisk sydeuropeisk lägenhet med mycket kitschiga färger och kakelgolv. Men vi hade släpat ut ett bord ute på trottoaren. Så vi satt där och käkade middag och tände ljus och hade det hur mysigt som helst. Och den här vännen som jag var med, som jag tog svamp tillsammans med, är väldigt spirituell. Hon hade berättat för mig att hon tidigare hade tagit svamp.

Och hon hade läst på en del om hur det kunde påverka en och skapa nya nervbanor. Och hjälpa en att tänka annorlunda. Och att om man verkligen vill djupdyka i något tema så kan det underlätta. För att helt plötsligt så ser man saker som inte var tydliga för en tidigare. Och det var ju såklart en varm sommarkväll i Toscana.

Du vet sådär ljummet. Så man bara sitter i linne och shorts. Och njuter. Men sen så tog vi dem då. Och till en början så var det mest bara att vi satt och fnittrade.

Men sen när Cissi, min vän, mådde dåligt så gick hon och lade sig. Men jag kände det som att jag behöver upptäcka universum nu. Så jag gick ut. Först så var det så märkligt för det var en grupp hippies som hade slagit på musik i hamnen och stod och dansade. Det var helt underbart för då joinade jag in i dansen och bara njöt liksom.

Men sen efter ett tag tänkte jag, nej men jag kan inte bara hänga med de här hela natten. De kommer ju fatta att jag är hög som ett hus. Så jag går ner till stranden och sätter mig. Och jag kommer ihåg att när jag satte mig väl där på stranden helt själv och det var sådana här lite större runda stenar, du vet. Och det var en stjärnklar natt och det var ju en ö mitt ute i havet så det fanns ju ingen ljuskollusion överhuvudtaget, ingen ljusförorening överhuvudtaget.

Det var som om stjärnhimlen bara möttes med havet och allting bara var ett. Och jag kände en otroligt stark känsla av att tillhöra universum. Att det finns ingen skillnad på vad som är jag och vad som är havet och vad som är himlen. Utan vi är bara ett och samma på något sätt. Och då började jag tänka på pappa, så blev jag ledsen.

Men jag kom inte till någon slutsats direkt där och då. Men jag gick tillbaka till lägenheten i alla fall. Och så gick jag in i badrummet och tittade mig själv i spegeln. Vilket brukar vara en intressant upplevelse om man provar. Andra substanser också, kan det vara intressant att se sig själv i spegeln?

Och där i spegeln stod då min pappa och tittade tillbaka på mig. Och han var min ålder, så jag såg ju att han var jag och att jag var han. Men det var liksom inte jag själv som tittade tillbaka. Utan det var ju solklart min pappa, trettio år. Som stod där och tittade på mig.

Jag hade till och med fräknar i ansiktet som pappa hade. Och då var det som att jag insåg att han är ju alltid en del av mig. Och så länge jag minns honom, så länge hans... blod och DNA finns i min kropp, så lever ju han vidare. Och att visst, jag kan sörja och sakna hans fysiska form.

Men allting i universum är ju bara energier. Och energi kan ju aldrig varken skapas eller förstöras. Utan det kan bara förflytta sig och ändra form. Vilket innebär att bara för att han inte har den fysiska skepnad som han hade under min uppväxt. Så betyder det inte att han har försvunnit helt.

Utan hans energi finns någonstans. Och jag bär en del av den inom mig. Så det var väldigt starkt ögonblick. Och jag tror inte att jag förstod exakt då riktigt hur. viktig den här insikten var för mig men det var definitivt det som gjorde att jag kunde vända blad i mitt sorgearbete och gå från att vara mitt uppe i det och att allting är nattsvart och jag fattar inte varför man ens ska leva om man bara ska dö i slutändan till att se det vackra i det förgängliga och det vackra i att vi får en liten tid på jorden och det sitter inte i

kvantitet, det sitter i kvalitet, det sitter inte i hur många dagar vi får utan det handlar om vad vi gör med dem istället. Men sen nästa dag ska vi åka därifrån och då vet jag att Cissi satt och berättade om sin upplevelse och att hon hade haft det ganska jobbigt och att det hade kommit upp mycket grejer om familj och alla möjliga saker. Och så frågade hon mig hur jag hade haft det och jag sa bara att Jag tror att mitt liv håller på att förändras nu. Det kändes verkligen som en tipping point att jag från den stunden bara blev en annan person.

Det var lite som, det är lite matrix. Ska du ha det blå pillret eller det röda pillret? Det kändes som att jag helt plötsligt hade förstått hur saker och ting hänger samman. vad som egentligen är viktigt och vad som inte är viktigt. Och det har ju definitivt format hela mitt liv efteråt för att jag var inte alls särskilt spirituell innan överhuvudtaget.

Jag var såhär trobara på vetenskapen. Och från den stunden så var det som att jag förstod att Det finns så mycket som vi inte kan se och uppfatta och förstå med våra sinnen. Och det spelar ingen roll vad jag tror på eller inte tror på. För att saker är som de är ändå.

Och jag behöver inte ha en åsikt eller en tro om någonting. För att det kvittar. Och bara acceptera att saker och ting är som de är. Och att jag kommer inte förstå. meningen med livet och det känns helt okej.

Kan du se någonting idag i ditt liv som kommer ifrån det här? Jag skulle säga att anledningen till att jag ville starta det här bolaget Awake är väl absolut en direkt orsak av detta. För att innan tänkte jag alltid att jag skulle göra saker på ett visst sätt. Att det logiska är att jobba med någonting som jag har pluggat och sen jobba sig upp i den branschen och följa ett visst schema.

Men efter den här upplevelsen så var det som att jag började ifrågasätta. Vem är det som säger så? Varför går jag omkring och tänker på ett visst sätt bara för att det är en norm. Det är ingen som säger att jag måste göra saker på ett visst sätt.

Jag får göra precis vad jag vill och det spelar ändå ingen roll. Ingenting spelar någon roll, eller allting spelar roll. Jag vet inte, men allting är precis som det ska vara och det kommer bli som det ska vara. Och om jag pluggar någonting och sen så väljer jag att jobba med någonting helt annat. Det är inte hela världen.

Så när jag återförenades med Felicia, vi hade varit åtskilda i några år under corona. Så berättade jag för henne om min pappas bortgång. Vilket hon var väldigt förstående inför eftersom hennes pappa också har gått bort. Och så pratade vi om det faktum att kroppen, sinnet, själen. Allting är sammankopplat.

Jag är övertygad om att pappas cancer kom från ett brustet hjärta. Och så diskuterade vi hur viktigt det är att få människor att inse att Det finns inga magiska piller för att ta det här pillret så kommer du må hur bra som helst. Eller drick den här gröna juicen. Eller bara du tränar pilates varje dag.

Eller yogar. Eller mediterar. Det finns ingen genväg. Utan det enda som faktiskt funkar är att ändra våra tankar. För att våra tankar påverkar våra känslor och våra känslor skapar handlingar.

Så efter en lång diskussion så kom vi fram till att det vore kul att starta någonting tillsammans. Så att hela mitt liv idag är väl egentligen en direkt, eller indirekt, ett indirekt resultat av den psykedeliska upplevelsen. Och att du är med på en podd och pratar om det, först din egen och nu den här, det är ett tecken på att du kanske inte tycker att det finns någon skam i att prata om det? Nej, det tycker jag inte för att jag anser inte att lagen alltid vet vad som är bäst. Vissa lagar är väldigt bra.

Några lagar är mindre bra. Och jag tror att Den här typen av upplevelser i rätts-setting kan vara helt transformerande för människor. Sen skulle jag inte... Det är inte så att jag uppmuntrar folk att sätta sig på en ö och ta svamp när du är mitt uppe i ett sorgearbete utan något stöd, utan någon som har koll på dig.

Det är inte det jag säger. Jag tror att dels ett öppet sinne för nya upplevelser ger ett mer innehållsrikt liv. Att inte omedelbart döma ut någonting som man inte vet någonting om bara för att normen säger att det inte ska vara så. Men sen så får man ju tänka kritiskt själv också. Och fundera på, är det här någonting jag vill utforska?

Eller är det bara så att jag fördömer det för att jag anser att det är moraliskt fel att göra det? Du skadar ju ingen annan människa genom att göra det. Så att jag tänker väl att den här formen av upplevelse är någonting som Bara för att den svenska lagen inte har hängt med så betyder det inte att det är fel och att man inte borde kunna göra det överhuvudtaget. Det är mycket mera problematiskt med till exempel alkohol och andra substanser som man kan missbruka väldigt lätt.

Den psykedeliska upplevelsen såg jag nästan som en resa passande någon. Det kändes verkligen som att jag hade Åkt tre månader till Indien och kommit tillbaka ungefär. Jag ser inte psykedelika som en partydrog. Jag ser det inte som någonting jag använder för att bedöva eller fly undan verkligheten.

Utan snarare som ett medel för att se min verklighet i ett annat ljus. Så jag tror att det är därför jag inte skäms för att prata om det. Jag tycker var och en har rätt att bestämma själv vad den är nyfiken på och vad den vill ha för typ av upplevelser i sitt liv. Ja, det är ju hela syftet med just den här podden. Det är att kunna prata öppet om det.

Och låta människor som haft upplevelser komma till tals. Så tack så mycket för att du ville vara med och berätta. Tack för att jag fick vara med. Ha det bra. Detsamma.

Podden produceras av företaget Nysnö. Läs mer om oss och vår verksamhet på www.nysnö.se.