Pamela
Podden Min resa – verkliga berättelser om psykedeliska upplevelser och vad de betytt.
Pamela hade aldrig provat droger utöver alkohol och tobak när hon för fyra år sedan följde sin intuition och deltog i en ayahuascaceremoni i Sverige. Hon berättar om de tre och en halv dagarnas upplevelser: en stark kroppslig upplevelse av livsenergi, total kontrollförlust och ett möte med shamanen som väckte hennes nyfikenhet på det oförklarliga. Hon beskriver också hur hon under fyra år arbetat med integration – att lita på kroppens impulser, fatta beslut utifrån lust och bygga vanor som håller henne öppen.
- ayahuascaceremoni i Sverige
- mötet med shamanen
- kontrollförlust
- integration i vardagen
- intuition
Läs hela samtalet
Detta är podden Min Resa. I varje avsnitt följer vi en människas berättelse om sin psykedeliska resa och vad som hände sen. Samtalet leds av psykolog Philip Bromberg med erfarenhet och intresse av integrering av psykedeliska upplevelser. Pamela är nu över nio år. Från att aldrig ha tagit droger utöver alkohol och tobak valde hon för fyra år sedan att följa sin intuition och delta i en ayahuasca-ceremoni.
Det här är hennes berättelse. Hej och välkommen Pamela. Tack så jättemycket Philip. Jag skulle vilja börja med att be dig berätta lite om dig själv. Några korta ord om vem du är.
Om jag skulle börja med att uttrycka det som jag upplever ligger längst fram och som jag själv tycker beskriver mycket av hur jag orienterar mig och navigerar i livet och i världen så är det att jag är hängivet, nyfiken, utforskande av livets mysterium. Jag är så nördig på det. Så det är ungefär det mesta av det jag ägnar min engagemang och min tid åt och vad jag investerar i och njuter av är upplevelsen av liv och vad det innebär. Du är här med oss för att berätta om en upplevelse som du hade med ayahuasca för några år sedan.
Jag vet inte om jag är i det här samtalet med dig för att Endast berätta om den upplevelsen. För mig är det flertalet upplevelser som binder samman min relation med psykedelika. Och kanske är det så att jag börjar där, fast inte slutar där. Om vi går tillbaka i tiden, innan du hade den här upplevelsen.
Kan du berätta lite om den Pamela som hade den här upplevelsen? På ett sätt, i det stora hela, upplever jag inte att hon är så annorlunda mot det som jag är idag. Och samtidigt så insåg jag för en liten stund sedan, precis innan vårt samtal, att det är fyra år sedan. Och det känns som jag har levt så många livstider sen då, så samtidigt så känns det som att jag är annorlunda. Om jag ska gå till en kärnpunkt så upplever jag att jag är tillitsfullare, mer äkta.
större kapacitet att omfamna allt det jag är. Allt det som jag tidigare kunde värdera som rätt, fel, fult och dåligt, gott, ont, ljust, mörkt. Kapacitet att omfamna mer. Och att omfamningen också handlat om att jag ser ännu tydligare. Och för mig så innebar det också, inte endast det, jag kan inte ge den upplevelsen eller upplevelserna efter Musikadelica liksom hela äran på något sätt.
För för mig så startade min berättelse med en identifikation att jag är inte någon som gör droger. Att jag hade fram tills dess provat kaffe, tobak och alkohol och ingenting annat. Och det var en del av, det fanns också en viss stolthet eller liksom inte, alltså någonting investerat i det perspektivet i mig. Men jag har, utifrån hur jag presenterade mig från början, så är jag hängiven att utforska livet och min inre verklighet och i relation till den yttre verkligheten. Och under många år så har jag rest inåt och utåt i det utforskandet.
På olika sätt förstå mitt psyke och alla andra delar av mig. djupare. Och har under flera år utvecklat en nära relation till min intuition. Och vid den tidpunkten för fyra år sedan så hade jag en djup ankrad tillit till att när den delen av mig talar så bara följer jag. Även om jag inte förstår det, jag kan inte förklara det.
Det är inte kanske vettigt i relation till vad samhället eller andra runt omkring med auktoritet och liknande säger eller påstår. Men jag vet att när jag tittar tillbaka så kommer det ha mening för mig och att det kommer att ha gett mer både upplevelse, förståelse och förmåga till meningsskapande. Och mer av det som jag hängivet söker och som är viktigt för mig i mitt liv. Och en del av det som jag också ger till andra. I och med att jag är i min profession en radikal facilitator, talare och mentor för mänsklig utveckling.
Så när jag fick impulsen, att det kom så utan att jag egentligen hade konceptet, när jag väl började gå in i den världen så förstod jag att det var så människor talar om det, men jag var inte i den världen. Men det kom att Mother is calling, alltså mamma ayahuasca kallar. Det kom så glasklart i mig. Okej, alltså den delen av mig som identifierade mig att jag gör inte det, sa va?
Nej. Och den delen av mig som är djupt förankrat i den djupare aspekterna av livet och i mig och intuitionen sa absolut, jag kommer. så kom det en annons i mitt... När jag öppnade mig och sa ja, även om det var ett visst motstånd i min identifikation, så kom där ett... När det kom ett ja, så inom timmar eller dagar så såg jag en annons i mitt Facebook-flöde.
Att det var en möjlighet att göra det här i Sverige. Så jag bara... Okej, I'm grabbing that possibility. Jag tar den möjligheten. Det var den tre och en halv dags resan gjorde för mig som har varit värdefullt och viktigt. Och att den har ökat också min förmåga till att förkroppsliga, att öppna min kropp djupare.
Så att jag kan känna livs energin tydligare. Och för mig är det idag en av mina viktigaste navigeringspunkt. Och upplevelsen, det var flera upplevelser för det var flera resor under de dagarna. Min första upplevelse, det var att jag kom till ett förhöjt medvetandetillstånd av en total orgasmisk upplevelse. Som jag inte direkt skulle koppla till ordet sexuellt.
För det är ofta där vi går när vi pratar om orgasm, att vi går till sexuell. Och samtidigt så är den en sexuell energi. Alltså det är en livsenergi. Men den orgasmiska upplevelsen var så stark. Så det var som att jag fick en upplevelse av att... Som att jag var ett rör.
Och att genom det röret så kom det in energi via fötterna. In genom hela kroppen. Genom mitt Alltså min fitta genom min livmoder, upp genom min ryggrad, igenom mitt hjärta, igenom min hals, genom mitt ansikte mellan mina ögon och ut genom mitt huvud och förband sig liksom till det. Allt det vi kanske skulle påstå är himmelskt med det som allt vi påstår är jordiskt.
Och att det får vila i metaforer för att någonstans så har min mentala förståelse, inte förmåga att konkretisera eller förklara mera. Men det var så mycket livsglädje, livslust, livskraft, som liksom forsade igenom mig. Så att det kändes som att jag hade kroppsorgasmer. Eller inte som att jag hade, det var en underdrift.
Jag hade total kroppsorgasm i timmar. Att känna mig vibrerande, levande, extatisk och sammankopplad med existensen, alltså livet själv, varje människa i rummet, allting som pågick, livsprocessen som pågick i rummet som vi alla var en del av, utanför och bortom. Och om jag också sammanväver punkter av upplevelser av de olika resorna som var vid samma tidpunkt, alltså de här tre och en halv dagarna. Så vid ett annat tillfälle så var jag också, från att ha tagit allt liv, i det ögonblicket av det här total orgasmiska, så var jag i en annan resa ingenting. Jag var en total vilande kraft.
av medvetenhet, tystnad, stillhet, ingenting som höll allt annat som pågick. Fast det pågick ingenting. En annan punkt av upplevelse i den tre och en halv dags resa så tappade jag kontrollförlust när jag reste igenom olika upplevelser som tidigare i mitt liv, från den punkten jag kommer ihåg fram tills nu, eller fram tills då, som hade att göra med olika rädslor som höll kontroll i mitt system. Och hur jag kunde tillåta dem att vara och att också förlora, få gå in i upplevelsen av total kontrollförlust, att inte kunna hantera min egen kropp.
Till att jag sedan fick ett möte med shamanen som på något sätt hämtade tillbaka en essentiell del av det som jag upplever är jag och som har fått ta plats ännu mer de senaste fyra åren. Och det är, och nu känner jag att det blir lite sårbart att uttrycka detta. min känslighet. Hur jag fick en filterlös upplevelse av min kapacitet av känslighet, hur jag mer navigerar från mitt sjätte sinne i den här världen. Och det är där jag plockar upp saker som är mellanord, bortom ord.
Alltså mikrosignaler från kropps... Ja, impulser. Men hur jag mycket mer är där än i det som sägs och det som görs. Det som vi kanske lär oss att vi människor mer läser. Och i den upplevelsen hade att jag innan saker och ting hände i rummet så visste jag att det skulle hända.
Och att jag var i djup interconnect, djup etthet eller helhet med shamanen och processen som pågick i rummet. Där jag någonstans tog med mig en insikt att där är en ännu större potential för mig att bli medveten om i mitt dagliga liv. Och den sista punkten jag går till nu i berättelsen där var ett möte med shamanen när jag upplevde att jag och det här, alltså nästan varje ord här känns klumpigt. Det känns klumpigt att försöka uttrycka upplevelsen.
Det är liksom som att det inte är tillräckligt tillräckligt med... Det är som att det är så mycket rikhet och så många nyanser i upplevelsen. Så fort jag försöker sätta ord här så blir det klumpigt för att det skär bort för mycket av helheten. Men jag gör ändå ett försök för att det är någonting i kärnan av den upplevelsen som har blivit mer en del av mig sen
än innan, fyra år sedan innan den här händelsen som för mig, utifrån det jag är i världen och det som känns meningsfullt och viktigt för mig, som är betydelsefullt. Och det var att jag var på en plats av total kontrollförlust. Både i upplevelsen av att jag inte kunde komma tillbaka in i min kropp Jag kunde inte komma tillbaka in i upplevelsen av den här verkligheten fullt ut. Och jag kunde inte röra min fysiska kropp.
Och där jag ber shamanen om hjälp. Och han gör någonting som ses totalt såhär, ja men han gjorde väl inget. Men han gjorde någonting som jag i den stunden, min hjärna bara poff, okej. Jag kan inte förklara detta. Det här är inga modeller, det här är inga koncept.
Jag har förnimmelser av att det han gör är någonting, men det är inget koncept för mig som kan förklara detta. Men det är en extrem nyfikenhet som väcks och en längtan och lust att dyka djupare. Och det han gjorde i handling, det var att han tog tag i mitt huvud och sög någonting ut ur mig. Eller sög mig in i mig. Jag vet inte vilket.
Vi kunde inte prata med varandra. Så jag kunde aldrig fråga honom. Jag kunde bara vara i upplevelsen. För att vi talar inte samma språk. Alltså, vi pratar svenska och vad han nu pratar.
Men det öppnade en portal. Där jag hade möjlighet att gå ännu mer in i en tillåtelse att vara i det okända. Och det okända handlar inte för mig bara om tillåtelsen att fortsätta utforska mystiken och det oförklarliga och det som vi kan benämna med alla möjliga typ Ja, shamanism eller vad vi nu vill sätta för ord på det. Mystiken.
Jag vet att det är någonting jag kommer att välja att fortsätta utveckla och utforska och lära i resten av min livstid. Men för mig var det också en djupare inbjudan. Som en djupare avslappning i mitt psyke. Att det okända är okej. Så att ännu mer kontroll kunde släppa i mitt system, vilket påverkar mig varje dag i min vardag.
Och det är där jag lever mitt liv. För mig är inte mina psykedeliska upplevelser att ta mig bort från verkligheten. Det är att ta mig till möjligheten att bli mer hel med mig som människa och mer i kontakt med helheten av det som är runt omkring mig och livet i sig självt. Och för mig så jag hade
nästan tjugoårig resa av utforska min inre utveckling innan jag började med psykedelika. Och jag hade aldrig haft en intention att gå där, i och med att det var en ganska stark identifikation i mig. Så att jag har många av de sakerna jag upplevt med psykedelika har jag upplevt genom min tantriska visdomsväg. Jag har upplevt det via frigörande andning, meditation, extremt sårbara, äkta, närvarande, utforskande, utan agenda-samtal mellan människor, som bara har blivit till i synkronicitet, i naturupplevelser.
Och samtidigt, så för mig är de psykedeliska upplevelserna någonting som för mig är heligt, precis som de andra möjliga vägarna är heliga, av att ära intentionen, förutsättningarna för det och integreringen. Och där jag delade ju med dig innan vi gick in i det här samtalet. Alltså min insikt när jag tog en kort promenad in i det här samtalet är att det var fyra år sedan, för ett år sedan så fick jag en fördjupning. vid en annan psykedelisk ceremoni och igår så fick jag den här upplevelsen i relation, skulle jag säga, nästan lika starkt fast det var en hel förkroppslig upplevelse utan några substanser.
Och fyra år har gått av att integrera och förkroppsliga och välja. Vad innebär integration för dig i den här kontexten? För mig exempelvis innebar det att, nu blir jag väldigt konkret, för mig blir det exempelvis att i den första ayahuasca-upplevelsen, som jag just nu under samtalet, precis för en liten stund sedan, insåg att den intentionen satte jag för flera, flera år sedan. Alltså, jag satte den liksom i en, jag var i en döds... workshop där jag utforskade döden och gjorde bokslut och dog psykologiskt för att se vad var det mer som vill bli till i mitt liv.
Och där lusten var ett enda ord som kom starkt när jag gjorde mitt bokslut över mitt liv. Så jag ser att den här processen har pågått länge. Det här har bara varit en del av resan. Men jag ska inte fastna där, utan integrering för mig är att i den första ayahuasca-upplevelsen så var det som att den orgasmiska upplevelsen öppnade min fysiska kropp.
Att känna när livsenergi uppstår. Och jag skulle kunna uttrycka det som när en attraktionspunkt uppstår. Men efter den upplevelsen kunde jag känna i min livmoder att där kom liksom en förhöjning av energi när någonting, när livslusten kallade, när någonting skulle ge mig mer livslust. Så livskraften i sig själv, att jag kunde känna den tydligare.
Så integrering för mig var att lita på den. och välja den. Att fatta beslut därifrån. Att mötte jag en människa och jag kunde känna den här så stannar jag kvar en stund extra. Kanske till och med ibland avboka möten för att här var det som skulle bli till.
Här var någonting viktigt att vara närvarande till. Det kunde vara som förra sommaren så ägnade jag en och en halv månad åt att Jag sa att jag var nördig, varje dag. Jag har ledig tid, en och en halv månad i ledig tid. Ska jag cykla höger?
Ska jag cykla vänster? Vad är det med lust? Vad känner jag mest i kroppen? Och höger? Jag har ingen aning, jag cyklar höger.
Och så stöter jag på någonting. Så att verkligen integrera, att tillåta mig att välja in, att lita på den impulsen. Och sen få resultat och se vad det gör. Att tillåta mig att göra vanor dagligen som sätter mitt nervsystem i avslappning så att jag kan vara mer inlyssnande till de behoven, de gränserna och de begären som finns.
Så att jag kan ge mig det och därmed höja min energinivå så att hela mitt system blir mer orgasmiskt. Och i och med att jag fick en upplevelse av att vara det här röret så tittade jag också på vad har jag i mitt liv som skapar spänningar. Och började göra mig av med de spänningarna. Jag vet att jag har gjort många fler grejer men bara för att ge en förklaring på att integrera för mig betyder att ta den insikten jag har fått och att skapa de vanor och de förutsättningar och göra det möjliga psykologiska arbete, känslomässiga arbete som behövs för att frigöra det som står i vägen, att tillåta mig att vara öppen att välja mer av det.
Vad känns viktigt för dig att förmedla med den här berättelsen? Min upplevelse är att vi lever i en samhällsberättelse som vi alla är indoktrinerade i. Vi har blivit lärda det, vi är betingade in i det. Att se på verkligheten utifrån brist och separation och en hel del kämpande. Där jag upplever
Att vi också kan välja att se verkligheten utifrån ett överflödstänk och inte ett bristtänkande. Ett helhetstänkande. Och att vi kan tillåtas att leva i relation till det vi har lust till. Och att gå på lusten är att välja mer kraft, mer glädje, mer kreativitet. Och därmed möjligheten att vara ett större bidrag.
Och sen vad vill jag mer säga med upplevelsen? Risk för att låta tråkig, men det är okej. För det känns viktigt. Och det är respekten för kraften i upplevelsen. Att psykedelika är
En gåva ifrån naturen. Att ära är att hedra. Att en upplevelse är en upplevelse. Och det kan vara kickar och det kan vara kul. Men upplevelsen är ett fyrtorn.
Det är inte detsamma som att det är platsen vi lever ifrån. Och att ta den hjälpen och stödet och den strukturen som behövs för att omvandla det till en möjlig varje dag-upplevelse. Tack för din berättelse. Du har lyssnat på podden Min Resa som produceras av företaget Nysnö, svensk expertis inom psykedelika. Med den här podden och vår övriga verksamhet vill vi skapa meningsfulla mötesplatser och dialoger kring tillämpningen av psykedeliska substanser och deras potential.
På vår webb www.nysnö.se kan du läsa mer om oss och vad vi gör. Vill du vara med i podden? Börja berätta om din resa på www.nysnö.se podden.