Rosanna

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Hej Rosanna och välkommen till podden Min Resa. Hej Peder, tack så mycket. Vad tänker du är en bra plats att börja på? Jag var en ganska hänsynslös och gränslös person i mina unga år. När jag var både tonåring och ung vuxen så fanns det inte

Något konsekvenstänk, det kom långt senare. Och därav så var det som att testa olika, alltifrån psykedelika till andra. Andra substanser skedde ganska hejvilt. Min ingång till psykedelika var inte någon spikrak, positiv, andlig upplevelse, utan det var ganska... ganska stökiga och traumatiska upplevelser som jag hade i början.

Alltifrån att blanda med alkohol till att inte ha en setting som man pratar så mycket om. Att det ska vara en bra setting när vi gör det. Det tog ganska lång tid för mig innan jag någonstans började få en förståelse för att det här kan väcka oss på olika sätt. Väcka mig i det här avseendet. Så jag trillade in på någon form av andlig, spirituell väg när jag var ute och reste och hamnade på ett yoga och meditationscenter som jag bodde på till och från under ett par år.

Och där började min andliga resa med meditationen. Jag var väldigt mycket i tystnad och fick möta mig själv på ett plan där jag inte använde olika substanser för att känna olika saker. Det var först efter det som min resa med psykedelika började på riktigt. Även fast jag hade en del tokiga upplevelser efter det också.

Ja, så lite kort bara vart jag startade någonstans. Sen har jag haft lite svårt att bena ut vilken resa jag ska prata om. Så jag vet inte om du har någon önskemål om vilken typ av upplevelse. Jag tycker att det är intressant både med att följa en specifik upplevelse men också någon sorts livsresa och hur det sitter ihop. Det tenderar att växa ihop.

De här upplevelserna blir ofta, om jag talar från egen erfarenhet, någon slags lite hörnpelare i någon sorts upplevelse som kallas livet. De kan vara traumatiska, de kan vara omvälvande och andliga. Oavsett vilket ord jag nyss sa, så är det väldigt signifikant. Och ha en förmåga att skriva in resten av livet i någon slags ny väg.

Min första upplevelse som jag hade efter eller under processen som jag bodde på det här yoga och meditationscentret var att jag rökte DMT. Det var också en helt... Jag tror för mig som har vuxit upp väldigt kognitivt, väldigt mentaliserad, så är det svårt att få grepp om när saker och ting... Du åker rakt in i en helt annan dimension. Vad skulle du säga var...

Vad var det du sökte efter? Ja, där kan vi börja. Visste du det? Nej. Jag hade en andlig upplevelse när jag var ute och reste.

En ganska djup upplevelse när jag låg på ett sjukhus. Jag hade aldrig tyckt att religion var dumt och att spirituella människor var töntiga. veganer var ännu töntigare. Jag hade en ganska stark andlig upplevelse då jag i princip kände att jag var i kontakt med Gud. Jag trodde att jag skulle få opereras.

Jag var jättenålrädd och låg på ett sjukhus där ingen pratade engelska och låg och väntade på att jag skulle göra en operation. Och då var det som att Jag fick någon form av andlig kontakt när jag låg och skakade på en brits och till slut var det som att jag fick ett lakan av lugn som lade sig över mig. Jag fick jättemycket insikter och sen så var det som att i och med att jag fick de här starka insikterna så ställdes också den här operationen in. De sa att de hade trott fel.

Så jag lärde mig någonting och samtidigt på grund av att jag fick de här insikterna och lärdomarna så var det som att de konsekvenserna som jag låg och väntade på, att jag hade accepterat dem. blev det inte att jag skulle göra den här operationen längre. Så efter det så tror jag också att jag blev väldigt... Jag började förstå att jag inte bara var min kropp, att jag inte bara var mina tankar. Och började då söka efter vad fan jag är för någonting.

Och att alla de här, vad ska jag säga, Substanserna som jag en gång hade bedövat mig med på något vis för att slippa eller för att klara av att känna vissa saker utan att det skulle göra enormt ont, de började istället förstå hade ett annat syfte. Alltså min starkaste upplevelse var nog när jag var tio dagar på en ett ayahuasca och peyote-retreat i Nordnorge. Och där så satt vi i ceremoni i en tipi.

Det var - femtiotvå personer eller något sånt där som satt i den där tipin. Och jag har nog aldrig haft så... Jag vet att vår ayahuasca-ceremoni som vi hade där, första ayahuasca-ceremonin, den var så stark och vi hade så Det var så mycket som hände och så mycket arbete som människor gick igenom under den här ceremonin. Så vi satt i den där tippen i sexton timmar under den ceremonin.

Jag kommer ihåg att jag kunde höra en av de som höll i ceremonin, en norsk kvinna. Hennes röst är som Som en ängel. Så jag kunde se hennes... Vibrationerna av hennes röst kunde jag se som en liten kolibri vars vingar vibrerade. Jag hade den här lilla kolibrin framför mig när hon sjöng.

Och den här ceremonin, när jag kom ut ur den där tipin, det var som att komma ut ur... Det var som att återfödas, som att kliva ut ur skötet, ur... ur moder jord eller vad vi nu ska kalla det. Men det var som att kliva ut och solen sken. Och jag bara bröt ihop.

Det var som att allting som jag någonsin hade lärt mig var ut genom fönstret och all den här starka energin från jorden och kontakten med jorden drog igenom min kropp. Jag kommer ihåg att jag kom ut ur den här typen och lade mig ner i gräset och bara borrade ner huvudet i gräset och bad om förlåtelse. Det var nog första gången som jag hade bett till Gud eller till planeten. Jag kommer ihåg att jag låg där i gräset och kände så stark kontakt med Moder Jord när jag låg där.

Och den upplevelsen gjorde så att jag ändrade planerna framåt. Jag valde att, det var efter den upplevelsen som jag valde att åka till Mexiko. Jag flyttade till Mexiko, gick den här långa yoga och meditationsutbildningen och levde i tystnad väldigt lång tid. Så det var som att hela den upplevelsen var en av de som förändrade mitt liv.

Som verkligen öppnade upp till ett fortsatt utforskande Och att integrationen blev alla förändringar som jag valde att göra. Och att jag också hamnade på ett yoga och meditationscenter där det fanns väldigt många andra människor som jag kunde... Man kunde få hjälp med integrationen. Tillsammans med att kontemplera i tystnad.

Under väldigt lång tid när jag bodde på det här yoga och meditationscentret, Ett par år senare, efter den här andliga upplevelsen, så kom jag i kontakt med både DMT och ayahuasca. Och ayahuasca skapade också den djupa förståelsen för kontakten vi har med världsalltet. Saker som jag aldrig hade tänkt på eller saker som jag aldrig hade Jag var rädd för att vara ute i skogen när jag var yngre.

Jag har inte vuxit upp med att vara ute mycket i skogen, jag har vuxit upp i en stad. Så till slut var det som att jag fick någon djupare förståelse för att jag inte är separat från det här. Det som däremot kom, det var som att jag också insett att den här spirituella upplevelsen och de upplevelserna som jag har haft med psykedelika också kommer till en punkt då jag nästan fick hybris och det spirituella egot som kliver in och tänker att nu har jag svaret. Nu vet jag vad det handlar om. Då ska jag också predika det för resten av världen.

Det är det här som är sanningen. Det gjorde också så att jag slutade lyssna. Först var det en övergång till att få de här insikterna. Sen kom jag upp på någon form av höjd och tror att jag är Att jag har svaren.

Och då blev det som att när jag fortsatte med psykedelika, när jag tog ayahuasca till exempel, då kunde jag komma till... Jag har haft en väldigt stark upplevelse när... Alltså efter alla... Vad ska jag säga? När jag ändå hade fått mitt första uppvaknande så hade jag en spirituell upplevelse med ayahuasca då jag inte alls lyssnade på vad min kropp behövde. Jag skulle dricka den där koppen som min kropp sa nej till och jag skulle göra den här ceremonin där spacet inte var hållet.

Och det slutade med att jag istället fick en väldigt traumatiserande upplevelse där. Så det var som att jag under en period också hade hybris kring de här substanserna och att det är det som jag tror Jag tror att det blev så på grund av att jag inte hade något stöd i integration. Och att min upplevelse av det här arbetet som jag har gjort, att det har tagit lång tid att integrera och att det har varit väldigt lite stöd i den processen. När du gick igenom den här delen av livet, var det här ett utforskande eller ett sökande som du gjorde på egen hand eller var det i en grupp eller en kontext av något slag?

– Både och. Jag har haft en del upplevelser själv. De upplevelserna som jag har haft själv har faktiskt varit de som har varit absolut bäst. Då har jag också kunnat hålla Jag hyrde en liten stuga uppe i bergen i Mexiko och åkte dit och så hade jag en vecka som jag var, man hade solitude, var ensam och mediterade och sen i slutet på den veckan så tog jag fram och så bodde jag precis i utkanten vid djungeln eller skogen där, det var som en

barrskog blandat med djungel. Det var som att kliva ut i svenska skogen fast det var de här stora blåa, rosa, fantastiska blommorna och klängerväxter. Där hade jag nog en av mina starkaste upplevelser när det kommer till kontakten med naturen. Och kontakten med mig själv och den här förmågan att hålla mig själv.

Att jag upplevde att många gånger att jag lägger över det här hållandet hos någon annan. Och där var jag ju tvungen också att hålla mig själv på ett annat sätt. Så jag har varit både i kontext med andra och med mig själv. Det här du pratar om integration är ju, i alla fall i min egen erfarenhet, så känner jag att integration är någonting som sker i samtal med andra. Man behöver liksom någon säker klick att

stöta och blöta de här nya idéerna och perspektiven med. Och att det är det som på något vis får fotfäste och blir en del av, i bästa fall, ett frö av det kan bli en del av någon ny väg man tar. Ja, alltså den absolut främsta personen som jag haft under hela mitt liv och som jag gjort många av de här resorna tillsammans med, det är min kusin och bästa vän. Och vi har gått jämsides under hela våra liv. Både på gott och ont, ska vi säga.

Men utan henne tror jag inte att jag hade kommit till de insikter och den djupa förståelsen som jag har idag. Och mått så pass bra, ska vi säga. För de här upplevelserna som har varit svåra. Jag förstår att människor... Ibland kunde jag uppleva att jag blev lite knäpp. Jag förstår att människor kan känna att man blir nästan lite koko av att ha de här upplevelserna.

Det är som att... Du åker på en ceremoni och så är ceremonin på lördagen och sen på måndagen står du tillbaka på ditt jobb. Och det är som att... Ja, jag vet inte. Jag har också fått förståelse för den här äpplenheten, att det är som en öppen bok efter att jag har varit på en ceremoni. Och integrationen för mig är också, som du sa, det här med att prata med andra, men också

Att fortsätta att vara i koncentration, att vara i naturen och fortsätta ta in de här intrycken som det handlar om, eller som det har handlat om för mig. Och det är ju att känna den här kontakten och fortsätta ha den integrerat resten av livet. Och är det så att jag inte tar hand om och skapar nya starka kopplingar och börjar jobba med nya programmeringar, eller vad jag ska kalla det, så hamnar jag ju där igen. Då spelar det liksom inte...

Upplevelsen blir bara en upplevelse. Hur yttrar det sig? din integration. Hur tar du hand om det? - Ja, det här är ett sätt att göra det på.

Att få reflektera med någon som ställer frågor och som har en djup förståelse som jag upplever att du har. Och få fortsätta att reflektera och ta in det på olika sätt. För mig så är det också, nu läser jag psykologi på universitetet, inte bara på universitetet efter tolv år eller något sånt där. För mig är det också ett uppvaknande att få vara i den kontexten och att reflektera över mig själv och hur vårt system och samhälle är uppbyggt.

Se vart mina värderingar och mina upplevelser står i förhållande till hur vårt samhälle är uppbyggt. Så för mig är det dagligen en process av integration. Jag är förälder, jag är mamma i förhållande till min dotter. Jag har också min man som är fantastisk när det kommer till att se mig och förstå och lyssna.

ta hand om de känslor, tankar och upplevelser. För jag upplever också att efter alla upplevelser som jag har haft så påminner jag mig själv. Det händer inte varje dag, men väldigt ofta har jag andliga upplevelser i min vardag på olika sätt. Att bara vakna upp på morgonen och att min dotter säger något helt nytt ord är för mig wow.

Det är nästan som en andlig upplevelse att möta henne i det eller få möta världen med ett barns ögon. Att ta hennes perspektiv i livet. Så jag upplever att det också har gett mig den förmågan att Att vara i det dagligen. Nu kan jag också väldigt lätt glömma bort det för att jag är i det här fast-paced-socialityt.

Men vi har ju också köpt en gård uppe i Västerbotten. Så när jag är där, när jag får sätta mig ute i skogen där eller ligga i hjortronriset och plocka bär så är det lätt att påminna sig själv om Eller påminna mig själv om den kontakten som jag faktiskt öppnade upp inför med de här resorna som jag har gjort. Ja, det är jättespännande att höra dig prata. känslan av att kontakten hela tiden pågår, men man kan glömma bort den ibland.

Och att vissa miljöer är mer gynnsamma för att komma ihåg den. Den bara står här hela tiden och är. En dålig dag glömmer man bort det. En bra dag är den helt uppenbar. Men ja, exakt.

Jag kan relatera. Jag skrev precis ett arbete om det här också med Vad heter han? Sebastian Stakset som är en gammal Kartellens gamla frontfigur som var superkriminell och så blev han frälst. Och det här tycker jag är så himla intressant att han har verkligen varit på botten av det som jag skulle kalla att inte vara i kontakt på något vis till att gå till någonting som handlar om att vara i kontakt.

När jag lyssnar på honom blir jag så imponerad och så himla rörd. För mig har han verkligen haft det här djupa andliga uppvaknandet. Han har mött Gud. Och det är det som jag också kan uppleva med psykedelika. Det blir som en motorväg till Gud.

Men tar vi inte tillvara på den upplevelsen, då kan vi lika gärna somna om igen på något vis. Och därav integrationen. Och att jag tror kanske i andliga och religiösa kontexter att integrationen handlar mycket om det här som man gör i kyrkan. Vissa kyrkor har samtal, man är där, man är som en grupp, man har en sammanhållning,

Man volontärarbetar, man har olika sätt att integrera sin upplevelse på. Som är väldigt vackert i vissa kontexter. I andra kontexter så använder man ju också Guds namn i väldigt tråkiga sammanhang. Spännande. Det väcker saker i mig också när jag tänker på det här.

Som kyrkan som integrationsplats. Så hur ser framtiden ut? Känner du dig på en puckel av hybris och klarhet? Som jag sa, det är ett konstant arbete i att påminna mig själv. Jag har varit så frustrerad varför jag någonstans hamnade i Stockholm igen.

Jag sa till mig själv när jag reste och levde utomlands att jag ska aldrig tillbaka till den där stan, jag ska aldrig hamna i den där kontexten igen. Men så har jag insett att det är också här vi behöver finnas på olika sätt. Nu kommer jag inte att stanna här för resten av livet heller, men till viss del att vara här och fortsätta integrera min upplevelse och också sprida ringarna på vattnet på något vis. Men jag är ju aspepp på att vara med i den här psykedeliska renässansen som jag hoppas är på intåg.

Jag är så peppad på att få stötta andra och jobba med integration. För jag tror verkligen att vi är inne i ett så starkt skifte i människans evolution. Där vi behöver höja vår medvetenhet kring allt egentligen. Och där vill jag vara med och göra min del. Men då skulle jag vilja säga tack för att du var med.

Det var jättetrevligt att du var här. Och all lycka framåt. Tack Peder. Ta hand om dig. Podden produceras av företaget Nysnö.

Läs mer om oss och vår verksamhet på www.nysnö.se.