Special: lyssnarfrågor med Nysnös Jesper Råback

Automatisk transkribering – det kan finnas hörfel.

Hej och välkomna till ett avsnitt av min resa. En podd som du kanske lyssnat på tidigare, vem vet? Vi brukar följa människors psykedeliska resor i den här podden. Idag är det något av ett specialavsnitt, för vi går igenom de frågor som kommit in. För ett par veckor sedan så bad vi er skicka in frågor som vi skulle kunna ställa till

Jesper Råback. Jesper är, förutom medgrundare och VD för Nysnö, så är han också legitimerad psykolog och har läkarexamen. Så det blir en stor bredd på frågorna idag. Just Jesper, de här dagarna, låter lite uttrasad på grund av småbarnsliv och mellandagar, vilket kan vara en hektisk kombination. Men vi hoppar in i samtalet.

Ja, hej. Hej, hur är läget? Jo, det är hanterbart. Det är jullov med familj och småbarn, så det är allmänt stökigt. Så jag försöker att hitta små fönster av återhämtning här och där.

Men det är balans på något sätt. Så jag tänker att de här frågorna vi har fått in, en del av dem var på samma tema och de har jag klumpat ihop och satt lite egna ord på. En del av dem är ganska specifika så att de har fått komma med i sin helhet. Innan vi går in på det tänkte vi få lite koll på dig Jesper, om du bortser från dina olika hattar och roller som du har i Nysnö. Vad kan man säga om dig?

När det gäller det här fältet som kanske det här handlar om mest så är det väl att jag har haft ett långt engagemang inom att få till den här forskningen på olika sätt och jobbat framförallt med riktning mot Sverige och få till att saker och ting händer här men också internationellt genom volontärarbete, liksom inom profits eller så vidare. Och sen att, ja, tillsammans med en del av gänget här bakom nysnö så har vi då startat en förening i Sverige för länge sen som heter Nätverk för psykedelisk vetenskap som är lite såhär vetenskapsnördförening kring psykedeliska substanser och framtida tillämpningar och sådär. Så jag vet inte om det är något annat som du tänker på? En sak som jag har funderat på, som jag kanske inte pratar med dig även om vi jobbar tillsammans nu i ett halvt decennium, är i vilken ordning saker hände.

Jag menar, du är den enda av mina bekanta som har den här mängden medicinsk utbildning och Var i den här resan som ändå, alltså bara utbildningsåren är väl en tio, tolv år, måste ju vara... Var inträffade din första psykedelika-upplevelse och hur spelar den in i ditt intresse för fältet? Ja, alltså jag hade en upplevelse när jag var... drygt tjugo, där jag inte visste någonting överhuvudtaget vad det här var som var en ganska slumpartad situation i Kambodja av alla ställen. Där jag blev erbjuden och var så här, ja visst absolut, det låter intressant, jag vet inte vad det här är.

Och sen hade en lång eftermiddag och en kväll på ett ställe som jag idag skulle säga var absolut inte någon bra omständighet att ge sig på den här typen av upplevelser så det var en ganska påfrestande och hemsk upplevelse på många vis men som bidrog till att det fanns någon form av kvardröjande intresse för vad det här var för någonting och sen senare i psykologstudier så fanns det där med mig ändå, att det här var någonting intressant och det här pratades inte om överhuvudtaget i samband med utbildningen där. Och sen började forskningen dyka upp på, vad blir det, år i tolv, tjugotretton, tjugofjorton, någonting sånt där. Då feedade jag in i den här tidigare upplevelsen jag hade som ändå lämnade någon form av, vad var det som hände egentligen?

Och blev engagerad i fältet på olika sätt. Började läsa mer om det, lyssna på saker och titta på dokumentärer och allt vad det var. Och sen på lite sikt så ledde det till arbetet med nätverket och med att få till den här forskningen och så fick vi igång en klinisk prövning i Sverige. Och erfarenheterna där ledde lite grann till, eller ja, däremellan kom ju läkarstudierna också i och för sig. Så det är väl också en grej, men som också var ganska...

drivna också av önskan att förstå mer om saker och ting, hur det hänger ihop och sådär. Där det psykedeliska intresset var definitivt en del av det. Även om det är mycket bredare än det också såklart. För jag är en vetgirig person som vill förstå hur saker och ting hänger ihop och vad saker är. Nej men sen erfarenheterna i arbetet med den här första kliniska prövningen som skedde på Karolinska i Stockholm eller via Karolinska, den skedde inom psykiatrin, i norra Stockholms psykiatri så började då den här idén om att ta det här till nästa nivå på något sätt vilket sen blev nysnö i förlängningen att våra erfarenheter där, alltså insikten om att det här som vi

gör här för de här personerna kan vi göra så otroligt mycket bättre ifall vi kan skräddarsy det här helt och hållet utifrån vad som är bra för den här typen av processer. För det tänker man kanske inte på i första hand att när man jobbar med forskning så behöver man alltid sätta vetenskapligheten och sådär i första rummet och att det alltid är en prioriterad grej vilket till viss mån går ut över patientvänlighet och liknande vilket då för en psykedelisk behandling eller psykedelisk upplevelse innebär att man det går ut en del över möjligheterna för personen att få ut så mycket som möjligt av en sån här sak Det är inte optimalt att ställa frågor till personer som är djupt nere i en psykedelisk upplevelse och be dem svara på det ena med det andra.

Eller att med givna tidsintervaller hålla på att ta blodtryck och liknande på personer. Som krävs utifrån forskningsramen, men som är ett störande moment för personer som kanske går igenom en livsomvälvande upplevelse i sig själva. Och istället att satsa på att vi kan hjälpa personer att maximera den biten mycket mera. Så det är lite där idén kring nysnö kommer ifrån. Extremt kort historieram kanske.

Ja men ändå, du fick med en hel del både om dig själv och hur det kom sig att vi är här idag i den här podden och pratar om nysnö. Så jag tänker att vi hoppar in i en del av frågorna. En del är på just det här temat med den settingen som nysnö kan erbjuda, att det ändå är lagligt. Det kom in ett antal frågor om hur ser lagligheten ut om man åker till Holland Alltså var går de olika gränserna?

Kommer man hem och fortfarande har det i blodet? Är man på något vis skyldig till någonting? Hur ser lagligheten ut? Ja, det här är ju någonting som man egentligen skulle prata med vår jurist om. Om man verkligen vill ha hela svaret så att säga.

Enkelt beskrivet så handlar det ju om att det finns någonting som heter territorialprincip i svenska lagrummet som är att för att någonting ska vara olagligt i Sverige så måste det vara olagligt där man begår handlingen. Och eftersom psilocybin i formen av de här tryfflarna som säljs i vanliga butiker i Holland är lagliga i Holland så är det heller inte olagligt för en svensk person att Prova de typen av tryfflarna i Holland, oavsett om det är kvar i blodet eller liknande. Själva handlingen har begåtts där det är lagligt. Vi kommer att komma in lite mer på både farmakologi och upplevelsen och så.

Men det finns ett gäng frågor som handlar om just nysnösformat. Skulle du vilja beskriva lite grann hur ett sådant här program ser ut från start till mål? Ja, med risk att det skulle kunna vara en ganska lång... Alltså, det finns... Jag skulle säga alla delar i programmet... Det finns otroligt mycket detaljer att diskutera i varje steg i någon mening.

Men om man ska hålla det på något slags översiktligt perspektiv så är det tre delar i programmet. Det är en förberedelsedel och sen är det ett retreat. Och sen är det det vi kallar för integration efteråt. Förberedelsefasen inleds i princip med att personen anmäler sig kan man säga. Att personen anmäler, formulerar lite grann kring vad de hoppas på med det här deltagandet och sådär.

Och sen fyller i hälsodeklarationer och lämnar in sån typ av information som är värdefull att göra en lämplighetsbedömning om det här är en bra grej för den personen att göra. Och det som tar vid därefter är då en screening som inkluderar en hel del förberedelse och lite grann samtal kring, både kring våran historia, kring var vi kommer ifrån och så där, så att personen har det ramverket. Också en lite mer detaljerad genomgång av de olika delarna av programmet och sånt där som ingår i screeningprocessen. Men också att vara screening då med huvudsakligt fokus på två aspekter kan man säga. Och den första

Det kanske mest primära handlar naturligtvis om, finns det på något sätt en förhöjd risk för en person att delta i det här programmet? Och då är det risk för personen eller risk för oss som organisation eller finns det någonting annat att förhålla sig till? Finns det någonting som utgör ett hinder? Är det någonting som vi kan inte acceptera att det finns, att det är ett risktagande som sådant för personer? Så det är naturligtvis en central del i screeningen.

Den andra delen av screeningen handlar mycket om ställningstagande huruvida det här är en bra idé för personen att göra som helhet. En förutsättning utifrån vårt perspektiv handlar om att få ut så mycket som möjligt av en sån här upplevelse och att ifall det finns eller saknas resurser för personen att få ut så mycket som möjligt av en sån här typ av upplevelse. Det vill säga till exempel att personen inte har någon person i dess omgivning överhuvudtaget att samtala med eller prata om det här med eller har inga relationer till exempel. Då blir inte det här särskilt bra.

Och utsikten att personen kommer få den här long-term benefit som vi eftersöker i det här De är låga, så det är också en sån här grej som är viktig, att det finns en... Det ska gärna finnas flera lager av de här möjligheterna till integration av den här upplevelsen, både på... ramverket inom programmet men också personliga variabler, både i personens omgivning men gärna också en jättegynnsam aspekt till exempel är ifall personen har en pågående samtalskontakt med en terapeut eller något liknande där de känner att de kan prata om det här öppenhjärtigt med och så vidare, det är sånt som är väldigt positivt Men generellt sett, det bör finnas förutsättningar för personen att tillgodogöra sig helheten i det här Annars är det etiskt tveksamt för oss att ta med en person som vi tror potentiellt bara kan bli förvirrande och svårt för Så det är det första steget, och sen har man en individuell förberedelse

i programmet som påbörjas innan programmet kan starta eller har startat. Så den äger rum någon gång mellan screeningen och programstarten kan man säga. Ibland är det ganska långt innan och ibland är det väldigt nära inpå. Och då är det fokus på att etablera en trygg och tillitsfull relation mellan de som leder programmet. Så den individuella förberedelsen genomförs av en av de

facilitatorerna som leder programmet och våra facilitatorer är ju genomgående psykologer, alltså LEG-psykolog eller LEG-psykoterapeut som har mycket erfarenhet av det här. Men överlag, det som det här går in i med den individuella förberedelsen och som är det genomgående temat för all del av förberedelser i sådana här typer av program så handlar det om att etablera så mycket tillit och trygghet och en slags vi-känsla eller samarbetskänsla, att man sitter i det här tillsammans, att det är någonting vi gör, vi utforskar det här ihop. För det finns ingenting, ingen variabel eller ingen faktor som predicerar bra utfall i andra änden av det här programmet så mycket som den aspekten. Så det är det viktigaste för all förberedelse, men även naturligtvis under själva retreatet också.

Men det är extra viktigt att fokusera på det i initiala delar. Och det börjar från första början, att känna tillit och trygghet i den här processen på olika sätt. Sen efter den individuella förberedelsen när programmet startar så har man en introduktionsträff med gruppen Alltså då alla deltagare men även att de personerna som är med som assistenter under själva programmet också är med och presenterar sig själva Och sen Om det handlar om ett sånt här fördjupat program för hälso och sjukvårdspersonal så har vi några ytterligare moment som är instuckna sen som har mer utbildningskaraktär av framstående forskare inom fältet som vi bjuder in för att hålla i olika webbinarier och lite sådana bitar.

Men i det normala programupplägget så är nästa steg det sista steget i förberedelsen som är att man har det vi kallar för en fördjupningsworkshop eller en förberedelseworkshop. som handlar om att anlägga en plattform för den här tillitsfulla och trygga processen tillsammans med gruppen och det äger rum ungefär en vecka innan man åker ner till Holland och sen därefter är det retweetet som är då fyra dagar som innehåller två sådana här psykedeliska sessioner, en som är på första kvällen man kommer dit och en som är hela dag tre Överlag kan man säga att under U-SVIT-utgång så är det ett fastslaget schema med ett antal olika gruppaktiviteter och workshops och sånt där som vi vet kan hjälpa till att kliva ner djupare i processen.

Och det är även individuella samtal med alla deltagare löpande också. Framförallt under dag ett och dag två som man inleder närvaron på retreaten men att man har ett individuellt samtal med en av de som leder programmet för att checka in hur läget är just nu och prata igenom den här första sessionen och sådana saker och sen har man ett samtal på andra dagen som handlar mycket fokus på hur blev det på den här första kvällen hur känns det nu och hur känns det för nästa session och sådär inför Ja, och sen de här sista två dagarna är då en hel dagsession kan man väl säga så att dag tre, hela den dagen är en session nästan då börjar den på förmiddagen och så håller den på hela dagen kan man säga och sista dagen handlar mycket om att landa tillsammans med gruppen och att reflektera kring vad man har varit med om här så det är liksom en brygga in i

i integrationsdelen i programmet som följer efteråt. Och integrationen har huvuddelarna, det är två gruppträffar och sen är det en individuell uppföljning i integrationsfasen som är del av själva integrationsbiten. Men sen är inte integration någonting som bara sker inom ramen för programmet utan integration efter en sån här typ av upplevelse eller vad det skulle vara är en livslång grej, så gruppen fortsätter tillsammans med att hitta en form för sin egen integration efteråt, både på individuell basis men också tillsammans. Men integrationen innehåller två gruppträffar, en som har mycket fokus på hur det blev att komma hem ifrån det här och möta sitt vanliga liv eller vardagen på olika sätt.

Just det fokuset är viktigt för att ta ut en riktning för integrationen. Alltså sätta upp målsättningar, vart man vill ta vägen med det här, vad är viktigt för mig just nu och sådär. Det är mycket saker man får syn på, framförallt i den här fasen som kommer direkt efter retreatet. Det är nästan en nyckeldel i hela processen. Vad ser jag efter det här?

Och sen fokusera på det i integrationsfasen. Och sen är det en till gruppträff som är både att följa upp de här processerna men också att få till ett avslut av själva programmet och förbereda gruppen på det fortsatta arbetet tillsammans. Och sen är det en individuell uppföljning som sker antingen under själva integrationsfasen men vanligtvis är det någonting som är i efterhand. Att man har en sit-down med en av de facilatorerna för programmet kanske två veckor efter programmets avslut eller någonting sånt där. När man kan reflektera kring var det här har tagit en någonstans.

Utifrån det här kanske nya jämviktsläget som har uppstått i andra änden. Så det är väl ungefär helheten i programmet. Ganska relativt hög detaljnivå i alla fall. Just det. Den här platsen som vi oftast är på, eller kanske till och med man kan säga alltid för tillfället.

Vad kan man säga om den? Och är det alltid samma folk som jobbar där? Och hur funkar mat? Och allt sånt där praktiskt som man kan undra över. Ja, alltså platsen ligger i en lantlig idyll, en gammal lantbruksfastighet ute i östra Holland som byggdes någon gång på år i sjuttonhundratalet i själva grunden och sen har det fortsatt utvecklas under artonhundratalet men har konverterats till ett sånt här retreatcenter sen ungefär trettio år tillbaka och används på massa olika sådana här sätt

Platsen är en väldigt noga utval från vårt håll också eftersom vi vet att det här spelar väldigt stor roll med settingen för den här typen av processer. Med naturen väldigt nära och det är en lantbruksfastighet med djurliv på fastigheten och sånt där också. Väldigt fina omgivningar och möjligheter till promenader och på fält och skogsbitar och allt vad det är. Tillsammans med att det har rätt typ av vibe i kontexten av sessionssalar och liknande. Vi kan hoppa vidare från de här specifika nysnöretreat-prylarna och närma oss frågor som handlar mer om upplevelsen.

Så en fråga som kommit in här som jag förstår är svår att svara på. Jag förstår ändå frågan också. Så vid en tripp, upplever man att man har koll på läget eller upplevelsen mer av hur en fylla kan vara? Att man inte vet vad man gör? Att man kan ha minnesluckor till exempel?

Hur skulle du vilja svara på den? Dels är det, som du sa, svårt att svara på. Det är så otroligt individuella och personliga upplevelser som det här handlar om. Men just vad gäller minneslucka eller sådana här saker, om man tar det på gruppnivå, vad personer generellt sett beskriver och hur de upplever det, så handlar det här, till skillnad från att vara väldigt berusad på alkohol som då är ett, vad ska man säga, ett grovsätt, ett sänkt medvetande på olika sätt så innebär det psykedeliska tillståndet någon form av förhöjt medvetande snarare så många personer beskriver att det finns en förhöjd förmåga till agens för att man har tillgång till många mer delar av sig själv och väljer att kliva in i och uppleva och sådär men också att en del personer

ofta beskriver att de kan minnas allting som har hänt i en så otroligt hög detaljnivå som mer än hur noga vi kan beskriva våra vanliga minnen från vardagen annars nästan. Så jag skulle säga att det är väldigt annorlunda än vad en fylla kan vara och det här på många sätt. beskrivningar av massa personer som upplever att en stor del av det här att de inte, alltså det var oerhört intensivt, kunde inte, minns inte riktigt vad det innebar eller sådär. Så det finns alla varianter av det där skulle jag säga. Det är också det den här podden egentligen försöker göra.

Försöker få ur människor vad de har varit med om. Och det brukar ju vara en ganska stor bredd på det. Vi har en fråga från en person som är överlag rädd för att kräkas. Förekommer att man kräks? Ja, det kan det absolut.

Illamående kan vara en del av processen för en del personer och kan innebära att man kräks. Jag skulle säga att många tänker kanske på ayahuasca och liknande där kräkningar och sånt där är del av själva kärnprocessen nästan. Att det är en integrerad del i det här. Så är det inte med psilocybin svamp eller psilocybin-tryfflar. Utan då är det relativt ovanligt ändå skulle jag säga med illamående och att folk kräks.

Men det kan absolut förekomma. Och sen, liksom, ja, jag tänker att det också har att göra lite grann kanske med kvaliteten på de här eftersom det här är organets material som personer stoppar i sig så då spelar det roll ifall det är Färskheten och hanterandet av de här typerna av grejerna spelar också roll i huruvida man kan tolerera det. Sen finns det i cellmembranen på svampceller så finns det ämnen som är naturligt retande för magslemhinnan hos människor. För en del personer kan det här vara någonting som de reagerar väldigt starkt på.

Men det gäller alla typer av svampar, även kantareller och liknande. Det finns ett ämne som heter kitin i cellmembranet som kan reta upp systemet lite grann. Och för en del personer kan det säkert innebära att det resulterar i ett illamående eller att det känns kymigt i magen eller sådär. Så det förekommer, men det är inte alls lika uttalat som är del av andra psykedeliska Jag har en lite längre fråga här så jag läser innantill.

Jag är intresserad av att höra era tankar kring att ta in upplevelsen av flera psilocybin-sessioner vid samma tillfälle, typ på era ridsprogram. Efter bara en tripp var jag fullt upptagen lång tid efteråt och är väl fortfarande i processen av att landa i mina nya tankar. Kanske annorlunda när jag är här första gången. Men har man vanligtvis samma intention alla dagar? Blir det ofta så att allt smälter ihop till en slags resa?

Och framförallt, kan själen och sinnet ta emot så här mycket upplevelser på så kort tid? Ja, det var en personlig fråga på olika sätt. Överlag skulle man säga att retweetet, som är fyra dagar, spenderas mer eller mindre i ett psykedeliskt tillstånd konstant. Det man måste komma ihåg när det gäller den här typen av upplevelser och processer är att de inte är över bara för att... än sinnen har gått tillbaka till att uppfatta världen normalt igen och sådana här saker så innebär inte det att det inte är en process som pågår där liksom så den här första sessionen som sker första kvällen personerna är på vår retreat den är i allra högsta grad aktiv dagen efter också så att på många sätt så skulle man säga att det hela smälter ihop liksom det finns massor med saker som personer kommer i kontakt med utanför själva sessionssituationen

som blir tillgängligt genom den psykedeliska processen. Generellt, vi har väldigt goda erfarenheter av att göra det på det här sättet stegvis. Att det är flera etapper på det. Man märker framförallt att alla som kommer till retreaten har en viss grad av anspänning och nervositet. inför vad det här kommer tänkas vara och hur det kommer upplevas och sådär.

Och det vi ser efter den första sessionen är ju på något sätt nästan att det är såhär poff och att det rinner av dem liksom såhär med den här anspänningen så att den blir liksom en slags ett mycket mer avslappnat tillstånd och mera liksom öppet tillstånd efter den första sessionen. Och det i sig innebär en väldigt gynnsam ingång sen i session två. Så att jag skulle säga att det är Båda de här sessionerna fyller väldigt viktiga syften. Som både dörröppnare och som fördjupning.

Och komma i kontakt med andra. En ganska vanlig beskrivning av många är att det är två helt olika saker de går in i. Att det inte med nödvändighet är samma tema från den första psykedeliska sessionen till den andra. Utan att det kan vara diametralt helt annorlunda. känslotillstånd som kommer i dager eller sådär för att det blir det psilocybinupplevelsen många gånger innebär är ett slags upplösning av begränsningar att känna olika typer av känslor att personer kommer i kontakt med olika typer av känslor och ofta så är det

Under retreatets gång så är de flesta personerna i någon mån i den ena änden av känslolivet som kan vara väldigt mörk och svår och jobbig. Men även i den andra delen av motsatta sidan av känslospektrat som är euforisk eller kärleksfull. Ja, man ska se det hela som en helhet, för det är på något sätt att tiden under retreatet och sen veckorna som kommer efter spenderas helt och hållet i, mer eller mindre, i ett psykedelstillstånd Sen har det lite olika karaktär för olika faser i det här, på olika sätt Så det är en väldigt viktig del i integrationsförloppet och någonting som är Varför vi också lägger väldigt stor vikt vid integrationen är just för att den här tiden efter retreatet spelar väldigt stor roll för hur det här faller ut för personen.

Det är någonting som är nödvändigt för att få ut så mycket som möjligt av sådana här grejer. Här har vi en fråga som handlar om dosering. Det här är en specifik fråga för just våra retreatprogram. Jag tänker att man kan prata i allmänhet om det också. Vad är en bra dos och hur tänker vi kring det?

Och får alla samma dos hos oss? Den första sessionen som äger rum på första kvällen, där har vi en fast dos. Sen har vi ett litet intervall beroende på ingångsvariabler för personen. att vi kan gå upp litegrann om det är någon som är jätterutinerad i den här typen av upplevelser och sådär, då kan man tänka sig och ner lite grann ifall det är så att det finns särskilda skäl att vara lite extra försiktig eller det finns en hög nervositet eller något sådant från personen kring just dosfrågan men generellt sett så har alla en instegsdos på första sessionen och sen baserat på de upplevelserna som personen har på den första sessionen

I dialog med facilatorerna i de individuella samtalen så diskuterar man då hur man ska dosera på den andra sessionen. Hur doserna sen ser ut i den andra sessionen varierar väldigt mycket i den individualiserade processen. av många olika faktorer, dels naturligtvis personliga, vad de själva upplevt och hur de hanterar det, men sen också spelar det roll på gruppnivå en hel del också. För det vi ser tydligt är att när gruppen har en viss grad av tillit och trygghet med varandra på dag två till exempel, så ser vi ett tydligt samband med att det här påverkar doserna som behövs på den tredje dagen för att personer ska ha djupa, djupa psykedeliska upplevelser, meningsfulla upplevelser.

Så generellt sett en ökad grad av tillit och trygghet i gruppen brukar innebära att personer behöver mindre doser eller lägre doser för den andra sessionen. Så det är lite grann en fingertoppskänsla från de som leder retreatet och har gjort det här med flera hundra personer tidigare. Så det är individualiserat på det sättet. Så det är svårt också att prata om vad som är en bra dos egentligen. Det är, den här första, när det gäller de här första sessionerna så har vi, den här grunddosen handlar om ungefär tjugo gram sådana här tryfflar, som då är av toppkvalitet skulle jag säga, för att de är

och av en väldigt potent sort, eller strain, som har rätt typ av karaktär också för vår typ av arbete, ska jag säga och sen doseringen i den andra sessionen, då måste man även väga in en viss grad av toleransutveckling, vilket finns för psilocybin till skillnad från till exempel ayahuasca som vi nämnde tidigare så finns det lite toleransutveckling för psilocybin. Så det är också någonting som är del av att man pratar om doser för den andra, när man tar en till dos av psilocybin två dagar efter den första så påverkar även toleranshanteringen lite grann av det. Så det kommer betyda att man behöver generellt sett högre doser på den andra sessionen. Men sen hur högt det är, det är svårt att säga.

Det kan vara alltifrån samma dos som personen haft dagen innan till flera gånger den dosen. Så det är lite svårt att säga. Det varierar väldigt mycket. Hur ser det ut med toxicitet? Kan man få i sig för mycket?

Man känner inte riktigt till att det finns någon form av dödlig dos eller liknande av psilocybin. Det är någonting som har diskuterats mycket och att man har gjort olika experiment med djurstudier och liknande där man har skjutit i djur otroliga mängder sådana här. Och det finns någon form av generell teoretisk idé kring att en sannolik dödlig dos av just psilocybin skulle innebära nästan en till två gånger av hela kroppsvikten i torkad svamp motsvarande, vilket är en helt sinnessjukt hög mängd. Det handlar om ja, femtio tusen gånger dosen som är en normal dos.

Men det har man inte fastslagit och vet. Och molekylärt är psilocybin väldigt likt serotonin i systemet och hanteras av samma enzym och bryts ner enligt de vägarna som bryter ner dopamin och serotonin i systemet. Så de enzymerna är den huvudsakliga nedbrytningsaktiviteten för psilocybin i systemet och har inga toxiska metaboliter eller någonting, det vill säga nedbrytningsprodukter på vägen ner. Så psilocybin är generellt sett väldigt mycket mindre toxiskt än, alltså det, ja, när det gäller olika typer av psykoaktiva substanser skulle jag säga att det är väl kanske det minst toxiska vi känner till nästan, i stort sett faktiskt. Alltså som man jämför med kaffe, eller alkohol för den delen som vi pratade om tidigare

En dödlig dos av alkohol skulle kunna ligga någonstans mellan tio och femton gånger en vanlig dos under vissa, men medan det här handlar om femtio, femtiotusen doser, hundratusen doser mot någonting sånt där för någon typ av teoretisk toxisk effekt, men man känner inte till det. Så de största riskerna när det gäller den här typen av grejer handlar egentligen inte om de här fysiologiska aspekterna för skador på kroppen utan det är framförallt psykologiska aspekter som är den stora riskgruppen när det gäller psykedelika i stort men särskilt psilocybin. Nu ska vi försöka få igång den här lyssnarfrågan. Vi fick en totalt, en ljudfil skickad till oss. Jag hade hoppats på några fler, men det är i alla fall en.

Här kommer den. Hej! Först vill jag tacka för en jättebra podd. Sen undrar jag, egentligen så finns det ju inget konstigt i en resa, som den kan ju innehålla lite vad som helst.

Men jag undrar ändå, vad är det konstigaste som har hänt eller som någon har varit med om på en nysnöretreat? Eller kanske det mest oväntade? Ja, jag skulle säga alla våra retreat innehåller någon grad av... Eller alla... Allas individuella resor i det här innehåller någon grad av otroligt överraskande och udda upplevelser. En sån reflektion är att det är någonting som återkommer väldigt ofta i berättelser i efterhand.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det här. Det här blev någonting helt... Jag hade så mycket tankar, men det här var någonting helt annorlunda. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara på det här viset. Eller att det blev på den här... Att det var det här som blev det som var min upplevelse.

Nej, jag vet inte. Jag kan inte säga riktigt innehållsmässigt heller. Vad saker och ting skulle kunna vara som är det konstigaste. Det är också en sak varför en av utmaningarna i framtiden med att implementera den här typen av behandlingar och liknande i en vårdkontext är för att det här är så svårt att det måste finnas en stor öppenhet för vilka upplevelser det handlar om. Det kan vara vad som helst som kan dyka upp.

Det går inte att arbeta riktat i den här typen av... spontant uppsökande i personens inre som kan gå åt vilka håll som helst. Det finns de som upplever att de kanske, för det kan vara en grej som är värd att nämna i en sån typ av sammanhang, det förekommer att personer upplever att de kommer i kontakt med händelser eller minnesbilder av händelser och sånt där som de inte mindes innan och sådär. Och den typen av grejer är någonting som vi alltid vill höja ett varningens finger för i någon mening när det gäller att tro på de minnesbilderna som dyker upp eller liknande.

Det finns vissa aspekter av det psykedeliska tillståndet som ligger nära hur det är när vi drömmer och sådär också. Så att det finns ett hopkok av allt möjligt. i oss, så här, som kan vara. Men det kan... För sen har också det här sekulära tillståndet ofta en karaktär av att kännas verkligare än livet själv, så att det är svårt också att inte tro på den här upplevelsen eller minnesbilden. Så en del personer kan beskriva sånt som att de så här, men nu såg jag det här, nu vet jag vad som hände mig då och så här gick det till.

Sånt vill vi alltid mana till försiktighet, att dra för långa slutsatser av. Jag tycker vi hoppar vidare. Du får ta på dig medicinhatten här ett tag. Vilka mediciner är det som inte passar med psykedelika, till exempel antidepressiva, är det ett hinder? Överlag kan man säga att alla typer av psykoaktiva läkemedel kommer på något sätt påverka den psykedeliska upplevelsen, just för att de har en psykoaktiv effekt och indirekt så påverkar de sätt och setting, framförallt sättet, personens inre tillstånd i kontexten av den här psykedeliska upplevelsen, inför och under.

Så det är en grej att fastslå från första början att alla kommer påverka på något sätt. Men sen huruvida det går att kombinera och sådana saker, då skulle jag säga att det finns några enstaka preparat som inte fungerar. Den mest kända exklusionsgrejen är litium. Om man står på litiumbehandling på något sätt så bör man aldrig kombinera det med någon skresubstans. i olika typer av naturalistiska kontexter, att det finns en hög incidens av epileptiska anfall och liknande i det psykedeliska tillståndet i kontexten av litiumbehandling.

Så det ska undvikas. Men när det gäller antidepressiva så finns det en uppsjö av olika typer av antidepressiva preparat Och jag skulle säga att de som inte fungerar med psykedelika, och framförallt då de här klassiska psykedelika, och nu pratar vi om psilocybin som är en klassisk psykedelika, är de antidepressiva preparaten som har någon form av blockad eller en dämpning av den huvudsakliga receptorn som psilocybin agerar via, det vill säga den här serotonin-två-A-receptorn. Så att om man har ett läkemedel som ställer till det för aktivitet där så är det någonting som vi behöver diskutera och i möjligaste mån minska dos eller i bästa fall att personer kan sluta med sånt och sånt där. Sen finns det även läkemedel som har nedströms effekter som man kallar det.

Det är inte på just receptornivå, men däremot längre ner i systemet. När psykedelika binder till receptorn så leder det till olika typer av informationskaskader in i systemet. Då finns det en del läkemedel som påverkar faktorer som ligger längre ner, som glutamatsystemet och liknande. Framförallt olika typer av antiepileptiska preparat som kan göra att dämpa effekterna av de potentiella effekterna, till exempel.

Men inte exkluderande, för de utgör ingen farlig kombo som sådant, det är bara det att det finns en viss risk att personer behöver mycket högre doser för det här. Och när jag säger antileptileptiska preparat, för det är det de är i grunden, men de används ofta för depressionsbehandling och liknande också, som kan vara stämningsstabiliserande och sådant där, som en del personer står på. Men när det gäller de här vanliga antidepressiva som SSRI och liknande, där finns det en del forskning som har gjorts, framförallt i kontexten av den här största studien, den största kliniska studien som har gjorts i världen, som Fas III-studien nu håller på, är i slutfasen av, som bland annat har haft två sajts här i Sverige också, som tittar på depressionsbehandling,

Där har man låtit en subpopulation av de som man har undersökt stå kvar på sina SSRI-preparat genom behandlingen för att kunna just säga någonting huruvida det här gör att de inte kan tillgodogöra sig subinbehandling och liknande i depressionsbehandlingssyfte då framförallt. Och det har man inte sett då, utan då har man sett att den gruppen är identisk med de som inte stod på SSRI eller som har slutat med SSRI, rapporterar samma subjektiva intensitet i upplevelserna men också samma typer av behandlingsutfall. Så det finns ingenting som just nu tyder på forskningsmässigt att SSRI eller de vanliga antidepressiva preparaten utgör någon slags påverkan, det tycks inte spela någon roll. Men anledningen att man hade med den och ville undersöka det är just för att i teorin så som man tänker sig att SSRI fungerar, för vi vet inte riktigt hur det fungerar i hjärnan.

Så som man tänker sig att det fungerar och så som man tänker sig att psilocybin fungerar så borde SSRI leda till en dämpning av potensen av psilocybin, det vill säga om du är mer aktiv serotonin i systemet så borde det göra att psilocybinet inte har lika mycket utrymme att ha aktivitet. Vi har naturligtvis haft väldigt många deltagare i våra program eftersom vi har haft över sexhundra deltagare nu och det är en väldigt vanlig medicinering så är det någonting som en hel del personer har stått på i våra program och vi har inte sett något mönster att de personerna som står på SSRI att de har behövt mycket högre doser av psilocybin Men sen finns det en grupp andra preparat som används också för antidepressivitet men när det gäller neuroleptika eller sådana här antipsykotiska preparat

för nästan alla de mer moderna, nyare antipsykotiska preparaten har någon typ av blockad på den här receptorn så de kommer på ett mycket mer direkt sätt sätta en barrikad för psykedeliska effekter med psilospin Det är svårt att säga om det är att stå personer på väldigt låg dos av någonting, kommer det att spela roll eller inte. Alla de här faktorerna är sådant som vi diskuterar i detalj i kontexten av screeningen, hur man ska förhålla sig och beroende på hur mycket tid man har kvar, hur man ska resonera kring att minska doser eller försöka prata med sin psykiatriker om att kanske ersätta det med något annat preparat eller vad som helst. En annan typ av läkemedel kanske som man kan titta på här är väl då runt den här frågan.

Det är en människa som varit nyfiken på psilocybin ett längre tag men inte testat på grund av ett problem med hjärtat som resulterade i en stroke. Problemet var en så kallad PFO som efter någon månad blev åtgärdad. Inga men efter det. Hur ser vi på en sådan sak i relation till att testa psilocybin? Ja, alltså om det är åtgärdat och det under lång tid inte har haft några besvär eller någonting sånt där då finns det ingen riskförhöjning för den personen jämfört med någon annan.

Särskilt inte när det gäller en sån konkret grej som PFO är en uppstående öppning mellan förmaken i i hjärtat, det vill säga att blodet från lungorna som är syresatt blandas upp med det venösa blodet från kroppen på ett sätt som gör att personen får massa problem på olika sätt. När det blandas åt andra hållet, i det arteriella blodet från det venösa så kan det bli saker som går upp i huvudet som leder till stroke och liknande. Men generellt sett så är det åtgärdat och det inte har varit något sådant. Om man har blivit clearad från de som följer upp en på de här bitarna så finns det inget hinder för det här som sådant.

Men för att ta det på samma gång, när det gäller till exempel tidigare hjärthändelser och sånt där, det vill säga en tidigare hjärtinfarkt eller en ganska nylig stroke på något sätt och sådana saker. Psilocybin som sådant innebär ingen riskförhöjning för deras del, det är en väldigt liten fysiologisk belastning som sådant generellt. För oss som företag så är det en oacceptabel riskhöjning för vår del. För att det är en person som har haft en tidigare hjärtinfarkt har per definition alltid en förhöjd risk att det ska hända igen i något sammanhang.

Och för oss är det konsekvenserna av att någon skulle få en hjärtinfarkt och dö på något av våra retreatprogram är väldigt stor. Så det är inte nånting som vi kan, den risken är inte vi beredda att ta utifrån vår verksamhet. Men som sådan för personen i sig så finns det ingenting som man skulle säga att det här är, personen har alltid en förhöjd risk. Inte på grund av psilocybinet, utan det är alltid en förhöjd risk. Vi har ett par frågor som man kan gruppera ihop här tillsammans som handlar om PTSD.

Först en fråga från en man som beskriver att han har haft ett stressigt arbetsliv inom IT. Vilket har lett till utmattningssyndrom, hjärntrötthet, sömnproblem, OCD, ångest, tinnitus, stresskänslighet. Det liknar lite PTSD. Så en fråga kan vara om ett sådant här program som vi ordnar med nysningar kan hjälpa till att må bättre? Och om vi har haft deltagare med liknande problematik?

Vi kanske tar den först. Den här typen av grejer kan absolut hjälpa personer under vissa premisser. Man måste alltid vara försiktig såklart och ha ett rimligt förhållningssätt till det hela. Jag tror på den här typen av substanser som en framtida behandling för Alltså vad man nu pratar om när man säger riktig PTSD eller sådär.

Så då kan det absolut vara någonting sådär. Ja, men fast jag är inte helt säker på att just psilocybin är det självklara valet där just för att det låser upp känslotillstånd som kanske sitter, som psyket håller i schack på väldigt goda grunder. Och att det kan bli otroligt omtumlande och svåra upplevelser att hantera. Så det är kanske någonting som lämpar sig mycket mer för en vårdkontext i så fall. Att det finns ett vårdteam och en uppföljning på ett annat sätt till exempel jämfört med våra program.

Men sen att ha haft tuffa upplevelser i livet som en del personer kallar för trauman idag. och sen att ha kunnat hantera det och kunna tagit sig igenom det och att det inte innebär massa psykologiska eller psykiatriska problem i dagsläget så skulle jag säga att det är att ha livserfarenhet, att ha varit med om grejer i livet är någonting som är en styrka eller en resurs i den här typen av processer för att det innebär inre erfarenheter av att kunna hantera svårigheter och att det kan vara någonting. En person som har varit med om en hel del stök i livet, skulle jag säga, potentiellt får de ut så otroligt mycket mer av sådana här grejer och kan även hantera väldigt svåra känslomässiga upplevelser också i tillstånden, i de här psykedeliska tillstånden, än vad personer som kanske inte alls har haft några utmaningar eller upplevda svårigheter eller att de inte har gått igenom några tuffa delar i livet och sådär.

Så att ha livserfarenhet är en friskfaktor i det här sammanhanget på många sätt. Men sen är det som sagt, jag vill differentiera det från när personer har en akut PTSD som kanske kommer ifrån en trafikolycka eller sexuella trauman eller sådant som kan vara väldigt svårt. Men det här är också, när det gäller deltagarna i våra program, är det sådant här Någonting som också diskuteras i detalj i kontexten av screening. Och sen att ofta så sker det då en fördjupad screening också med två intervjuer och att man verkligen ska känna in om det här är någonting som lämpar sig för den här typen av sammanhang.

Men det är svårt, PTS är en sån här grej som det är lite svårt att vad menar personen med det. Vi har en liknande fråga här som låter så här. Jag har med mig en komplex PTSD och har hört att MDMA är bättre än psilocybin vid trauma. Är det något ni kan problematisera kring? Ja, relaterat till det svar jag gav om psilocybin nyss så är det, alltså psilocybin blåser upp ganska, alltså diskriminerar inte från

starka negativa upplevelser och starka positiva känslor utan det låser upp hela känslospektrat och att man får deala med det. Och det kan vara extremt överväldigande för en person som har en komplicerad dramasituation. Medan MDMA har egenskaper som psilocybin inte riktigt har på samma sätt. Det lappar över en hel del, men MDMA har några unika egenskaper som passar extra bra just när det gäller traumabehandling.

Och det handlar om att kärnproblematiken i traumasymptomologin handlar framförallt om rädsla. Alltså att det blir låsningar, mentala låsningar på grund av extrem rädsla. och MDMA har som huvudsaklig funktion, om det finns en grej som MDMA gör som sen leder till massa olika saker är att den fullkomligt raderar all form av rädsla och möjlighet att känna rädsla och att det blir helt oproblematiskt för personen som är påverkad av MDMA tänka på den traumatiska händelsen eller prata om den traumatiska händelsen så att MDMA erbjuder en möjlighet att exponeras för traumat på ett konkret sätt som är otroligt kraftfullt. På det sättet passar det mycket bättre plus att MDMA distingerar väldigt kraftigt mot kärleksfyllda upplevelser på olika sätt i det känslomässiga spektrumet vilket också leder till

aspekter av självkärlek, compassion, alltså känna medkänsla med sig själv. Och att tycka om sig själv, det är också en väldigt kraftfull grej för personer med den typen av situation. Det brukar mynna ut i att det finns ett självklandrande och allt vad det är i sammanhanget. Psilocybin kan verkligen vara en otroligt verksam grej i det sammanhanget, men det kan vara mycket mer svårhanterligt än vad MDMA är. Och MDMA har som sagt några specifika egenskaper som är väldigt specifikt bra för traumabakgrund.

Just det. Vi närmar oss slutet. Vi har ett par frågor som handlar om etik snarare. Du har ju också påpekat det här och vi använder ju de orden på vår hemsida också att det här är inte en behandling för psykisk ohälsa. Men samtidigt så kommer ju många till oss och har någon typ av psykisk ohälsa.

Var går gränsen och hur tänker vi kring det ansvaret? eller vad ska man säga, de flesta av oss i det moderna samhället har väl någon grad av psykisk ohälsa som förknippar till olika saker beroende på var drar man gränsen för det för oss när det gäller hur vi resonerar kring våra retreatprogram så handlar det mycket om personens eget syfte med den här typen av grej Och det handlar dels om medvetenhet och etiken i det, att vi vet att det här inte med nödvändighet leder till ett specifikt resultat för en person, utan det här kan bli... Vi måste ha en öppenhet för att det kan bli hur som helst, på ett sätt. Och om en person kommer och säger såhär, jag har den här...

depressionen som jag vill bli av med, jag fungerar inte i livet och sådär. Då är det inte med nödvändighet någonting som är exkluderande, men det är väldigt, väldigt viktigt att personen är införstådd med att det här inte syftar till en behandling för depression, utan det här är en så otroligt mycket större process som handlar om Transformation, alltså livstransformativa upplevelser. Det handlar inte om att bli frisk från depressioner utan det handlar om att sannolikt att livet kan ta en annan vändning på ett sätt. Och finns det på något sätt en samklang i personens önskan och drivkraft kring det.

Då är det ju lämpligt att delta i våra program trots en depressionsproblematik. Vi tar en avslutande fråga här också innan vi tackar för oss. Det här är en ganska kostsam sak att göra för, i det här fallet, brevskrivaren, en ensamstående trebarnspappa. Vad är ert råd för att jag ska kunna göra en sån här resa? Vad gäller vår prissättning så är den i

tyvärr så att den är utifrån vad det här innehåller och vilka personer som gör det här och när det gäller att förhålla sig på det här sättet med den professionella ramen och sånt där som finns i det här så är det tyvärr prisnivån som vi har är i underkant som den är. Vad gäller för individen som funderar på hur man ska få ihop det här så finns det dels Har vi ett avbetalningssystem som man kan dela upp i överenskommelser såvida man anmäler sig till ett program långt i förväg? Under vintern nu till exempel så har vi haft säsongspris, alltså vi har haft ett lägre pris under vintern och det är någonting som jag tror att vi kommer ha kvar, att det finns ett reducerat pris på vintern på något sätt

Det är inte riktigt klart för oss vad de nivåerna kommer att vara. För just nu har vi ett program som är satt till slutet av sommaren nästa år. Så vintern är inte riktigt på plats än. Så vi vet inte hur det kommer att vara nästa år. Men nu fram till februari så har vi tillämpat ett lågsäsongspris kan man säga.

Så har vi gjort nu. Men jag vågar inte garantera hur det kommer att se ut framöver, hur det kommer att vara. Alright, jag ska släppa iväg dig så du får fortsätta julledigheten, eller vad det nu heter när man har små barn. Men tack så hemskt mycket för att du tog dig tid Jesper, vi hörs! Ja, ha det fint!

Ha det fint, hej! Och det var det för min resa den här gången. Nästa avsnitt blir ett mer traditionellt avsnitt där vi lyssnar till en människas psykedeliska resa. Men vill du veta mer om Nysnö och vår verksamhet så gå gärna in på www.nysnö.se. www.nysnö.se